Kim Thúy - Mãn

Titel: Mãn

Författare: Kim Thúy

Förlag: Sekwa

Utgiven: 2013-10

Sidor: 156

Adlibris | Bokus | cdon

Beskrivning (från förlaget): Mãn är en kvinnas kärleksförklaring till de kvinnor som i tur och ordning födde henne, gav henne mat och uppfostrade henne. Som nyfödd övergavs hon av en tonåring i trädgården till ett buddistiskt tempel som låg högt uppe på en flodbank vid en av Mekongflodens slingrande tentakler. En nunna tog hand om henne och livnärde henne på risvatten och bröstmjölk från en kvinna i området, innan hon lämnade henne vidare till ytterligare en kvinna – som var lärarinna på halvtid och spion på heltid.

Mãn är också en berättelse om snedvriden kärlek, en kärlek som måste tystas ner och aldrig får flöda fritt; en kärlek som inte får präntas in i minnen och historier. Men på en plats långt bortom tropisk hetta, där skira snöflingor sakta singlade ner, fanns en enkel och oförställd kärlek. En vanlig kärlek född ur ett vanligt möte med en vanlig man, något som för henne var mycket ovanligt. Om Ru handlade om att lära sig att överleva, är Mãn ett utforskande av kärleken.

Mãn betyder ”full av lycka” eller ”att det inte finns något mer att längta efter”, eller ”att alla önskningar har gått i uppfyllelse”.

Egna noteringar: Kim Thúys ord låter som poesi. Varje sida är en ren njutning och jag läste boken för mig väldigt långsamt. Läste, läste om, smakade på orden, tog in och bearbetade.

Mãn kan inte sägas ha kapitel, det är små berättelser som tillsammans bildar en helhet. Lösryckta stycken fogas samman och berättar om ett spännande livsöde. Varje stycke inleds med ett rödfärgat ord i marginalen, först på vietnamesiska, sedan översatt till svenska (franska på originalspråk). Det är ord som är relevanta just för det stycke det hör samman med och placeringen i marginalen är väldigt stilistiskt. Allt är oerhört genomtänkt i och med att den röda färgen också finns med i boktiteln på omslaget. 

Det vietnamesiska köket är för mig helt outforskat men jag kom på mig själv vid ett flertal tillfällen att jag såg mig om efter en vietnamesisk restaurang att smita in på. Maten beskrivs så kärleksfullt att även det som förklaras som allt för annorlunda för en icke-vietnames låter spännande och lockande. Det är också genom maten många kontakter skapas, vänskap växer fram och kärleken spirar vilket bara ökar fascinationen för köket.

Jag vill tilldela Mãn priset som årets vackraste och ovanligaste roman. Den lågmälda, finstämda berättelsen lämnar ett avtryck som kommer finnas kvar länge. 

Betyg:
Handling: 4/5

Språk: 5/5

Berättarteknik: 5/5