Vad skulle du göra om du bara hade en dag kvar att leva?
Ny bok att pricka av på listan. Gick hem krasslig från jobbet igår, med mig i väskan följde Lauren Olivers bok Resten får du ta redan på själv. En relativt bastant bok på 475 sidor men med en spännande handling tog det bara några timmar att läsa igenom den.
Resten får du ta reda på själv utspelar sig under den 12 februari, då Thomas Jefferson High School firar "Cupid Day". Cupid day innebär att eleverna på skolan skickar rosor till varandra. Ju fler rosor du får desto populärare är du. (Som uppbyggt för mobbning om ni frågar mig). För Sam och hennes vänner, innegänget på skolan, är Cupid day en toppendag.
Dagen avslutas med en stor fest. Allt går dock inte helt enligt planerna. På vägen hem från festen, just när klockan ska slå 00.40 dör Sam och allt blir svart. Men snart ringer väckarklockan. Det är den 12 februari, igen. Likt Groundhog Day, Måndag hela veckan får Sam sju gånger på sig att påverka den allra sista dagen, för att göra allt rätt på sin dödsdag.
Eftersom jag är hopplöst förtjust i amerikanska high school-böcker föll den här boken mig i smaken. Om man bara ser till handlingen som den beskrivs ovan kan man tro att det är en rätt sorglig bok. Innerst inne känns det här dock som en bok om livet. Det handlar om att få en ny chans att ställa allt till rätta, en chans att påverka sitt och andra människors liv.
Det är intressant att läsa en bok där huvudpersonen inte beskrivs som en helt igenom god människa utan faktiskt är rätt elak. Sam är en i innegänget, och de som är utanför ses inte med allt för blida ögon. Resten får du ta reda på själv är trots ämnet inte jättedjup, men den lämnar ändå kvar en tanke i bakhuvudet på mig när jag lägger den ifrån mig.
Jag läste en recension på just denna boken och då skrev personen i fråga att hon hade tyckt att det var jobbigt att läsa om nästan samma dag om och om och om igen... Var det något du tänkte på som störande? :)
SvaraRaderajag tänkte faktiskt inte så alls. Jag tycker snarare att det ibland är rätt skönt med den där upprepningen. Man vet trots allt aldrig riktigt vad man har att vänta.
SvaraRadera