Andrea Cremer - Nightshade

Nightshade är första delen i en sån där serie som har stått på min TBR-lista i en halv evighet. Jag hade till och med ett omslagslöst ex av boken liggande på skrivbordet på jobbet och senare hemma i bra många månader.  Jo, omslagslöst då det var orsaken till att boken gallrades och jag köpte in ett nytt ex till biblioteket - och ekonomisk som jag är tyckte jag att jag nog kunde läsa boken även utan omslag. Faktum är att jag hade ett väldigt intressant tillvägagångssätt när jag väl läste Nightshade. Varje gång jag hade läst klart ett kapitel rev jag bort det och slängde... Nej, det är inget jag rekommenderar för hela böcker, men för trasiga böcker som följer med på en 70 km lång vandring är det en ypperlig lösning!

Jag har läst ovanligt få urban fantasy-böcker den senaste tiden så det var riktigt kul som omväxling. I Nightshade möter vi Calla som är en varulv och alpha över den nya generationen i Nightshade-packen. I bokens inledning räddar hon i vargform en kille från att bli dödad av en björn. En kille som senare visar sig börja på hennes skola och visar sig ha lite för mycket att göra med Callas värld.

Cramer bygger upp en intressant värld med guardians (varulvar), keepers (typ häxor) och andra skumma typer och varelser men jag blir aldrig helt fångad. Det känns inte nytt och fräscht utan känslan är att jag har läst det förr. Tjej möter kille, blir kär trots att hon är lovad åt annat håll, problem uppstår åt alla håll och kanter. Kanske är det just med kärlekstriangeln det hela pajar fullständigt för mig.

Är det något jag inte gillar med boken är det dessutom könsrollerna. Jag hade starka förhoppningar om Calla som trots allt är en alpha-hona och styr över sitt gäng. Men så ska de båda gängen börja enas och självklart måste Calla bara lyda, le och se glad ut när Ren, killen som ska bli alpha, bestämmer något. Över huvud taget förväntas kvinnorna/honorna i flockarna bara lyda och ta emot vad som bjuds och göra det som krävs av dem utan att opponera sig. Usch och fy för sådana stereotyper!

Så nej, för mig var det här ingen superhöjdare trots bra språk och att läsningen flöt på. Kanske var det inte boken utan jag. Kanske ger del två i serien en chans för att se om det blir bättre, men det får bli senare det.

Titel: Nightshade
Författare: Andrea Cremer
Förlag: Atom
Utgiven: 2011-07
Serie: Nightshade #1
Sidor: 480
Adlibris | Bokus

Ann Aguirre - Outpost & Horde

Jag hade inte ens tänkt läsa Enklav när den kom men så fick jag den från Modernista och plöjde den på bara några timmar utan att lägga ifrån mig den alls. Dagen efter var jag på Science Fiction Bokhandeln och del 2 & 3 fick följa med hem. Att vänta på svenska översättningarna var inte att tänka på!

Det tog ett litet tag att hänga med i alla namnbyten (läs mer om det i min Enklav-recension här) men sen gick det av bara farten! OBS! VARNING FÖR SPOILERS OM DU INTE LÄST ENKLAV/ENCLAVE!

Outpost

Deuce (Spadertvå) ska nu vänja sig vid ett liv på ovansidan i samhället Salvation. Det är svårt eftersom hon där förväntas uppträda som en tjej - i kjolar och jobba med sömnad och fixande - inte jakt. Dessutom anses hon vara ett barn. Deuce som är van vid att vara en mer eller mindre könlös jägarinna och ansetts vara vuxen har svårt att leva upp till kraven som ställs på henne. Svårare ändå är att Fade (Tålig) undviker henne. När så Deuce får höra att det behövs folk till sommarpatrullen, den som skyddar odlarna från muttarna - bestämmer hon sig för att anmäla sitt intresse och bevisa sig värdig tjänsten.

Det mest intressanta i fortsättningen av Razorland-trilogin tycker jag är bilden Deuce har av sig själv och den inre konflikten hon har där hon ställer sig frågan om hon kan vara en flicka och jägarinna samtidigt. Måste det ena utesluta det andra. Kan hon känna sig gråtfärdig och samtidigt vara modig?

En bra fortsättning som tar vägar jag absolut inte hade räknat med. Världen med de zombieliknande mutationerna är sjukt bra uppbyggt och jag beundrar Ann Aguirres fantasi.

Titel: Outpost
Författare: Ann Aguirre
Förlag: Square Fish
Utgiven: 2013-10
Serie: Razerland #2
Sidor: 317
Adlibris | Bokus

Horde

"The Horde" is coming... I Horde får vi följa fortsättningen och upplösningen på Aguirres apokalyps. Det är inte många lugna stunder i denna actionspäckade bok, det kan jag lugnt skriva utan att avslöja för mycket. Jag älskar upplösningen - totalt oväntad och så smart! Jag är riktigt glad att jag läste den här serien, den är så välskriven och nytänkande och jag kommer förmodligen läsa om den igen nån gång relativt snart!

Titel: Horde
Författare: Ann Aguirre
Förlag: Square Fish
Utgiven: 2014-08
Serie: Razerland #3
Sidor: 422
Adlibris | Bokus

Ann Aguirre - Enklav

Det första som slår mig när jag börjar läsa Enklav är att det måste vara en översättares mardröm. Jag tänker då främst på namnen på personerna i boken. Huvudpersonen får namnet Spadertvå (Deuce), hennes jägarpartner heter Tålig (Fade). Det finns också personer med namn som Sten, Fingerborg, Vindsnurra och Twist. Namn som uppkommit efter det föremål som personens blod träffar först på deras namngivningsdag. Jag tycker de översatta namnen funkar men nu är det svårt att hänga med i fortsättningen på engelska som jag inte kunde låta bli att kasta mig över direkt. Jag hade nämligen turen att kunna bege mig till Science Fiction Bokhandeln dagen efter det att jag läst ut Enklav...

Märkliga namn och namngivningsdagar. Vad är det här för underlig bok, undrar ni kanske nu? Jo, Enklav är första delen i en trilogi som fått namnet Razorland. Huvudpersonen heter som sagt Spadertvå. Spadertvå lever i en underjordisk enklav tillsammans med sina vänner och artfränder. Utanför befästningarna till enklaven härjar missfoster, muttar som en gång haft mänskliga drag men som nu har klor istället för naglar, rakbladsvassa tänder och som sprider en luft av ruttnat, smittat kött. Inne i befästningen är medborgarna indelade i tre grupper, avlare,byggare och jägare/jägarinnor. Tre roller som är nödvändiga för enklavens överlevnad. Fast här nere under jord lever en inte länge. Enklavens äldste har knappt fyllt 25 och han är sliten och härjad...

Spadertvå blir en jägarinna och skickas utanför befästningarna för att hämta kött. Hennes parter är Tålig, en lite äldre kille som ses som en utböling, han är inte född i enklaven utan han är häpnadsväckande nog född ovan jord! Tyvärr får inte Spadertvå njuta av stoltheten över att vara jägarinna särskilt länge. Vissa upptäckter leder till att hon och Tålig blir förvisade från enklaven för all framtid - enda sättet att överleva är att bege sig ovan jord. Men hur ska flickan från mörkret lära sig att överleva i det fria ovan jord?

Wow vilken häftig värld Ann Aguirre målar upp. Någonting har hänt på jorden. Något har alltså fått ett gäng människor att lämna ytan och flytta ner i katakomberna under jord, på beskrivningarna låter det som att det är ett utökat tunnelbanesystem. Vissa vagnar finns kvar, finns där som sätt att söka skydd när missfostren kommer för nära. Världen tycks ha fått någon smitta, för missfostren verkar en gång ha varit människor. Enklaverna under jord överlever genom att jaga (samtliga djur kallas Kött), äta svamp och enstaka gånger fisk). Att skaffa barn planeras - men bara de som har rätt egenskaper blir avlare. Andra får inte ha någon närhetstörst, verkar det som. Spadertvå är inte van vid att andra människor rör henne. Lite obehagligt måste jag säga. Eftersom levnadsåldern är typ 20-25 år är det ingen som vet riktigt vilka deras föräldrar var. Det är ett galet strikt samhälle, gör du minsta lilla fel - fel i de äldstes ögon och fel kan vara att du pratar om sådant de inte vill ska spridas - då är du körd. Du utvisas vilket i stort sett är lika med döden om du inte har galet med tur och dessutom vågar bege dig uppåt. Upp till den där platsen som du bara har hört ryktas om och där där det kanske finns betydligt farligare saker att oroa dig för än ett stort antal muttar med rakbladsvassa tänder.

Det går inte att inte låta sig uppslukas av Spadertvås liv och upptäckter. Det är svårt att föreställa sig hur en skulle reagera om en levt hela sitt liv i mörker och för första gången får se solen gå upp men jag köper Aguirres beskrivning helhjärtat. Spadertvå är på samma gång otroligt naiv och en stark och modig jägarinna. Hon är bara femton år men i deras underjordiska värld är hon vuxen. Tålig är också en otroligt spännande karaktär. Han är född ovan jord och har upplevt hur det är att ha en pappa. Att därefter tvingas ner i underjorden och lära sig leva efter deras regler kan inte ha varit lätt - framför allt inte när alla ständigt är misstänksamma mot en. Jag tycker mycket om dialogen mellan dessa två. Tålig är just tålmodig med Spadertvå, samtidigt som det finns en kemi dem emellan som är väldigt spännande. För Enklav är ingen kärlekshistoria (uppfriskande nog). Det finns vissa antydningar till triangeldrama i bokens slut som gör mig orolig men jag hoppas att det ordnar upp sig i nästa del i serien.

Jag hade inte förväntat mig att falla så kraftigt för den här boken. Märkligt kanske eftersom jag i stort sett bara har läst positiva recensioner om den. Jag blev därför överraskad över hur fort jag uppslukades i bokens värld och jag läste ut den på bara några timmar. Otroligt uppfriskande med en sådan bok mellan varven! Jag kunde som sagt inte vänta på att få läsa fortsättningarna på svenska så nu är Outpost och Horde i min ägo. När jag nu har klarat av månadens måste-läsning kommer jag genast att kasta mig över nästa del i serien!

Titel: Enklav
Författare: Ann Aguirre
Förlag: Modernista
Utgiven: 2015-04
Serie: Razorland #1
Sidor: 247
Adlibris | Bokus

Sally Green - Half bad: Ondskans son

Den åh så omtalade och uppskrivna Half Bad har legat oläst på mitt sängbord ett bra tag nu. Det är det där med snackisar och mig, jag har så svårt att komma mig för att läsa böcker det talas för mycket om. Men då jag ska på Bokträff nästa fredag där vi bland annat ska prata om just denna så har jag nu kavlat upp ärmarna och läst - och tyckt om en hel del!

Nathan har hela sitt liv fått höra att han inte är som alla andra. Medan hela familjen runt omkring honom är vita häxor - de goda - så är Nathan hälften vit hälften svart, alltså hälften ond. Och fokuset har hela tiden legat på just det, att han är son till en svart häxa och inte vilken som helst utan Nathans pappa är den grymmaste av de grymma. Fast Nathan har aldrig träffat honom. När häxor, eller häxlingar som de heter som små, fyller sjutton får de tre gåvor och blod som gör att de får sina krafter. Men vem ska ge Nathan hans gåvor? Vill de ge honom några? Det hela ställs dessutom på sin spets när han blir tillfångatagen.

Jag har inte läst så många häx-böcker men Ondskans son känns ny och fräsch. Svarta och vita häxor, blandblod och halvhäxor. Det finns många olika alternativ. Tycker det är en intressant twist att barn får sin kraft genom att få gåvor när de fyller sjutton - och att krafterna verkligen kan variera. Allt från läkekonst till att bli ett studiegeni liksom.

Som många andra böcker inom YA-genren är layouten luftig vilket gör att boken är snabbläst trots sina 352 sidor. Jag läste den på en dag. Språket är även det lättsamt och flyter på. Jag gillar dock inte passagerna med du-tilltal som bland annat inleder boken. De stoppar upp och stör mer än vad de gör nytta. De gjorde att det tog tid att komma in i boken och jag förstår verkligen inte poängen. Du-et är Nathan som i testen av boken berättar i jag-form vilket är betydligt skönare att läsa. Det hade kanske varit en sak om det hade förekommit regelbundet men det sträcker sig bara över de första 23 sidorna och sedan återkommer det bara vid ett enda ställe till. Enbart irriterande alltså!

Jag gillar Sally Greens värld. Det är Englnd men ändå annorlunda. Häxor går i skolan med vanliga "icke-häxor". De finns, existerar och utövar sin konst men utan att icke-häxor har någon vetskap om dem. Det är intressant med vita och svarta häxor, goda och onda även om jag inte riktigt vet om jag håller med om vem som är god och vem som är ond. De vita häxorna är rätt hemska, en del av dem i alla fall.

Nathan är en väldigt trovärdig huvudkaraktär. Jag gillar att han inte är någon superstark kille med alla rätt utan ganska osäker i sig själv, gravt dyslektiker och så oskyldig. Han har det inte lätt men han gör sitt bästa. Så skönt att det so far inte finns några kärlekstrianglar dessutom!

Omslag och rubrik måste jag få nämna. Jag förstår inte omslaget! Vem är häxan på bilden? Vad innebär den röda röken? Ögonen kan jag köpa men resten? Nej. Jag förstår inte heller den nya trenden att behålla originaltiteln på engelska men lägga till en svensk titel därtill. Jag känner mig mest lite fånig och svengelsk när jag ska prata om boken. Slutligen finns det med en blurb på baksidansom beskriver boken som "det nya Hunger Games" och även om jag verkligen tycker om Ondskans son så kan jag för mitt liv inte förstå den liknelsen.

Half Bad: Ondskans son blev helt klart en trevlig ny bekantskap och jag ser mycket fram emot fortsättningen!

Titel: Half Bad: ondskans son

Författare: Sally Green

Förlag: Semic

Utgiven: 2015-01

Serie: The Half Bad trilogy #1

Sidor: 352

Adlibris | Bokus

Leigh Bardugo - I ljusets makt

Alina Starkov är en nobody, en i mängden av kartograflärlingar i landet Ravkas armé. Hon är föräldralös och hade turen att växa upp tillsammans med kompisen Mal på hertig Karamsovs egendom. Vid bokens inledning är Alinas regemente på väg till andra sidan Ravka och för att komma dit måste de passera Ohavet, en sänka försatt i totalt mörker där skrämmande varelser gömmer sig. Under överfarten blir sandbåtarna överfallna av volkror. När en av dem anfaller Mal väcks en uråldrig kraft i Alina, en kraft stark nog att rädda Mal men kanske även stark nog att rädda hela det krigsskadade Ravka.

Alina visar sig vara en grisha, en magiker (och en ovanlig sådan!), och forslas omedelbart bort till Lilla Palatset där en helt ny värld öppnar sig för henne. Grishorna behöver inte svälta, där finns det mat i överflöd. De har varmt vatten att tvätta sig med och lyx i överflöd. Men träningen är hård och Alina har svårt att anpassa sig till det nya livet. Hon vet inte heller vem hon kan lita på - för även om hon blir Skuggmästarens nya gunstling verkar han dölja vissa saker för henne. Saker som kan förändra allt.

Med tydliga influenser av det forna ryska tsarriket liknar inte I ljusets makt något annat jag har läst. Gammalt blandas med nytt, realism med magi. Jag är ingen stor läsare av fantasygenren, men i år har jag läst flera stycken. Utmärkande för denna boken är det begränsade persongalleriet. Det är så skönt att det inte läggs namn på namn på namn utan Alina får vara huvudkaraktär och sedan är det en handfull personer runt henne som är centrala för handlingen. Så skönt för mig som lätt blandar ihop karaktärer. Vi ser just nu på nya säsongen av Game of thrones och jag hänger inte med alls!

Leigh Bardugos språk är riktigt vackert. Det är lättläst och rejält fängslande. Carina Jansson ska ha all credit för sin fina översättning som känns trovärdig och sann. Det är mycket ryska influenser även i språket med namn och detaljer. Kanske kan jag störa mig på att vissa ord kursiveras genomgående genom boken. Varför är det till exempel viktigt att gång på gång betona kefta, klädesplagget grishorna har på sig? Kanske är en idé första gången men att göra det konsekvent genom hela boken känns tjatigt. Det gäller för ytterligare några namn och begrepp.

I det stora hela tycker jag verkligen om I ljusets makt. Jag blev lite besviken över att det återigen handlar om en karaktär som är en grå liten mus men som utvecklas till att hon är vacker och åtråvärd - varför ska det alltid vara sånt fokus på skönhet? Detta gäller ju framför allt karaktärer av kvinnliga könet, män får ju gärna vara lite hårdbarkade - det gör dem tydligen sexiga. Men Alina är ändå cool, hon nekar till exempel att göra allt för stora magiska ingrepp på sitt utseende, hon vill känna igen sig själv. Över huvud taget tycker jag att Alina är en cool karaktär, hon utvecklas stadigt genom boken, lär känna sina styrkor och svagheter och är inte rädd för att visa upp både och. Ändå känns det lite som om vi bara suddar vid ytan av hennes karaktär så jag hoppas på att få veta mer om henne i nästa bok i serien. Del 2 i serien, Stormens öga, utkommer nämligen i september i år och jag längtar redan! Sen blir det en ny väntan till våren 2016 då tredje och avslutande delen Ur askan kommer på svenska. Som bokälskare tvingas du verkligen ständigt att öva på ditt tålamod!

Det var skönt att I ljusets makt var en relativt kort bok, många fantasyserier innehåller tjocka och tunga böcker vilket nog är en av anledningarna till att jag drar mig för att läsa dem. 300 sidor kändes så där alldeles lagom. Kanske hade det till och med gått stryka lite till ut mittenpartiet som var aningens långsamt men i det stora hela var det här en perfekt uppbyggd bok!

Titel: I ljusets makt
Författare: Leigh Bardugo
Förlag: Gilla böcker (Rec-ex, tack!)
Utgiven: 2015-04
Serie: Grisha-trilogin #1
Sidor: 296
Adlibris | Bokus | SF-bokhandeln

Det här när en får aha-upplevelser. Först när jag skulle leta reda på omslaget till I ljusets makt fick jag syn på originalomslagen och insåg att de här böckerna har jag både sett och läst om. Tänk vad en ändrad omslagsdesign totalt kan förändra ens syn på en bok!

Att slukas av en serie - Cass x 3

Äntligen står jag på benen igen efter en minst sagt darrig inledning på nya året. Darrig genom förkylning men minst sagt positiv för läsningen för hittills i år har jag läst 6 böcker! De första höll mig klistrad vid sidorna tills sista meningen var läst...

OBS! Varning för spoilers från tidigare delar i serien!

The Elite

35 tjejer har blivit sex och intrigerna tätnar, tävlingen om prins Maxons hjärta är nu på blodigt allvar. Samtidigt börjar det gå upp för America att allting inte riktigt är som det ska med landet Illéa och sättet det styrs på...

Del två i en tänkt trilogi kan ofta råka ut för det klassiska mellanbokssyndromet, att det blir en transportsträcka. Så är definitivt inte fallet med The Elite. Det händer saker hela tiden och som läsare får man inte många lugna stunder. America fortsätter att vela mellan Maxon och Aspen vilket är något irriterande (är SÅ trött på kärlekstrianglar) men samtidigt växer en ny självsäkerhet fram hos henne.

Nya oväntade vändningar sker hela tiden och det går inte att slita sig från boken, knappt ens för att äta eller sova. Tur att jag läste under perioden med mest hosta och snuva som höll mig sömnlös på nätterna, haha.

Titel: The Elite
Författare: Kiera Cass
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2013-04
Sidor: 323
Adlibris | Bokus

The Selection stories: The Prince & The Guard

Jag brukar egentligen inte läsa mellanböcker, men när jag köpte serien hade cdon "2 för 100 kr" erbjudande vilket gjorde det billigare för mig att köpa alla 4 böckerna istället för de tre ordinarie böckerna i serien. Hur den logiken fungerar förstår inte jag men så är fallet med internetaffärer ibland.

I The Prince får vi följa Maxons PoW från livet innan The selection fram tills dess att tävlingen pågått ett tag. Det var trevligt att få lära känna honom lite närmre och få höra hans tankar om första träffen med America som ju var lite över det vanliga, haha.

The Guard handlar istället om Aspen och livet som vakt på palatset. Händelserna här sträcker sig genom både bok ett och två så jag rekommenderar dig att läsa de första två böckerna innan du läser denna långnovell. Jag blir här bara mer och mer irriterad över Aspen, jag tycker inte att han är särskilt schysst!

I boken finns även lite bonusinnehåll i from av intervju med Kiera Cass, huvudkaraktärernas släktträd och playlists. Lite smånördiga saker sådär för den äkte fangirlen. Just nu - jag med andra ord!

Titel: The Selection stories: The Prince & The Guard (+ massa extramaterial)
Författare: Kiera Cass
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2014-02
Sidor: 227
Adlibris | Bokus

The one

Slutet på The Selection närmar sig. Rebellernas anfall mot palatset intensifieras och det är en evig kamp för överlevnad. En natt blir America kallad till ett hemligt möte. Nu handlar det inte enbart om att bestämma sig vem hennes hjärta tillhör utan det handlar också om att rädda sig själv och landets säkerhet. 

The One kom att bli min favorit i trilogin. Det är inte ofta jag tycker sista delen är den starkaste men den här innehåller så mycket. Det är kämpaanda, action, kärlek och svek i en aldrig sinande ström. Dessutom älskar jag Americas utveckling, att hon mer och mer vågar stå upp för sig själv och inser att hon har oanade talanger. Ingenting är vad det först antas vara och livet råkar än en gång ut för oväntade vändningar. Superspännande med andra ord!

Titel: The One
Författare: Kiera Cass
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2014-05
Sidor: 323
Adlibris | Bokus

Det kommer mera!

I mars kommer ännu en mellanbok ut, The Queen & The favorite som handlar om drottning Amberly's selection och om Marlee. Jag brukar inte läsa mellanböcker men jag är riktigt, riktigt sugen på att köpa den här. Känns om den ultimata uppladdningen inför maj när del fyra i serien kommer. En fortsättning som var oväntad och som alla inte är helt överförtjusta i tanken på, men som jag ser fram emot med spänning. Det är en bok som utspelar sig 20 år framåt i tiden, The Heir. Än är inte sista ordet skrivet om Illéa och Keira Cass på den här bloggen, det kan jag utlova!