Minirecension: Mattias Edvardsson - April, April

Om boken:
Hugo planerar att stå vid fönstret i skolan och skjuta sig i huvudet med ett hagelgevär. På så vis kommer han att slippa från sig själv samtidigt som han hämnas på mobbarna och hela systemet. Men han blir upptäckt och skickad till ett behandlingshem. Här träffar han Julie, Nico och April. Tillsammans med dem förändras Hugo.

Jag tycker:
En bok om psykisk ohälsa, att hitta sig själv och om oväntad vänskap. Boken har goda förutsättningar för att lyckas men tyvärr tilltalas jag varken av handling eller språket. I det här fallet tror jag inte det var boken, det var jag.

Det är dock en viktig bok, som tar upp det där med psykisk ohälsa. Ett särskilt citat beskriver nog ganska bra hur det kan kännas. Det är när en tjej berättar om varför hon skär sig i armarna.

"Du fattar väl att det här inte är riktigt smärta?" sa hon och pekade mot armen. "Det som gör riktigt ont sitter nån helt annanstans, mycket längre in."

Titel: April, April

Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Opal
Utgiven: 2015-08

Sidor: 264
Adlibris | Bokus

Sonya Sones - En sån där vidrig bok där mamman dör

Förra sommaren läste jag Sonya Sones Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet och jag tyckte det skulle passa fint att läsa ytterligare ett av Sones verk denna sommaren. Okej, att det på Läsutmaning 2015 finns med en punkt om att läsa en bok på vers påverkade mig nog en hel del...

Rubys mamma dör och hon tvingas flytta tvärs över landet för att bo i Los Angeles hos sin skådespelarpappa som hon aldrig träffat eftersom han skilde sig från hennes mamma innan Ruby ens föddes. En pappa som alla älskar. Alla utom Ruby som inte alls vill vara där. 500 mil från sin nya, underbara pojkvän och sin allra bästa kompis Lizzie.

Jag kan verkligen inte komma fram till om jag gillar att läsa på vers eller inte. Det är sparsmakat, men samtidigt lyckas Sonya Sones få in väldigt mycket tankar och känslor i de (oftast) korta meningarna och trots den luftiga lay outen. 

Jag gillar det. Det gör jag. Gillar Ruby med all sin sorg och osäkerhet. Gillar faktiskt även pappan Whip som försöker så mycket men inte riktigt kan förstå att det inte är ett litet barn som flyttar hem till honom utan en tonårstjej. Alltså scenerna när han envisas med att köra henne till skolan och kramas till Rubys stora förskräckelse. De är faktiskt väldigt roliga.

En sån där vidrig bok där mamman dör är en snabbläst och välskriven bok som var värd sin tid, men jag vet som sagt inte om jag tycker böcker på vers är riktigt riktiga böcker ändå. Jag vill nog ha fyllda sidor, med fördjupning, med kött på benen så att säga. Därför ett medelmåttigt betyg. Men jag är ändå glad att jag läste och det känns ju skönt att kunna pricka av ännu en punkt på utmaningen! :)

Titel: En sån där vidrig bok där mamman dör
Författare: Sonya Sones
Förlag: Bonnier Carlsen

Utgiven: 2012-03
Sidor: 318
Adlibris | Bokus

Anne Cassidy - Se dig inte om

Se dig inte om är en fristående fortsättning på En andra chans men precis som med många andra "fristående" böcker skulle jag inte läsa den här utan att ha läst den tidigare boken först.

Vi fortsätta följa Jennifer/Alice/Katie som gör sitt bästa för att leva ett normalt liv. Plugga, jobba extra på en turistbyrå, träffa killar. Men tankarna på det förflutna, vad som hände nere vid sjön när hon var 12 och hon slog ihjäl sin bästis med ett baseballträ, kan inte lämna henne i fred och Katie börjar tröttna på att leva i en lögn. 

Se dig inte om handlar om att leva med att som tioåring ha dödat ett annat barn. Att samhället har en sådan total misstro till dig och tillåts behandla dig som skrutt även om brottet är avtjänat. Att aldrig anse sig behöva be om ursäkt för att de behandlar dig illa. Det är bara så sjukt. 

Tycker annars att boken känns lite händelselös. Det handlar främst om Kate/Jennifers inre resa och det kan bli lite väl segt faktiskt. Det går så himla långsamt och när det väl händer något har jag börjat tröttna. Boken är ett bra inlägg i debatten om barn som mördar/döms till fängelse men det är helt enkelt ingenting för mig. 

Språkligt är jag inte heller helt övertygad. Jag tror inte jag är särdeles förtjust i Anne Cassidys sätt att skriva, det har jag tänkt på förr. Det finns dessutom lite översättningsmissar som jag hakar upp mig på så tyvärr, Anne Cassidy, jag tror jag gör slut med dig. 

Titel: Se dig inte om
Författare: Anne Cassidy
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2015-06

Serie: Looking for JJ #2

Sidor: 287 sidor

Katie Cotugno - 99 days

I 99 dagar måste Molly återvända till sin hemstad innan hon kan lämna den igen för college. I 99 dagar måste hon stå ut med att få sitt hus äggat, höra hårda ord och få onda blickar mot sig. I 99 dagar måste hon återigen på nära håll röra sig bland de människor hon sårade djupt, och som hon lämnade bakom sig när hon bara packade en väska och drog iväg till ett internat på en high school på andra sidan landet. 99 dagar, en sommar, och tusen anledningar till att vilja försvinna från jordens yta.

Molly gjorde ett grovt misstag när hon efter ett bråk med sin pojkvän Patrick fick ihop det med hans bror Gabe. Ett misstag vars proportioner blev enorma när hennes mamma författaren använde hennes upplevelse som inspiration till sin nya och nu bästsäljande roman. Molly hade chansen att fly till en skola långt borta men nu är det sommar och hon måste tillbringa den hemma i sin hemstad, med mamman hon inte längre kan kommunicera med och där allt och alla påminner henne om vad hon gjorde och att hon inte längre är välkommen. Alla utan Gabe som faktiskt verkar glad över att se henne.

Katie Cotugno är en ny bekantskap för mig men en väldigt trevlig sådan. Jag gillar sättet boken är uppbyggt på. 99 dagar, där varje kapitel får symbolisera en dag, nedräkningen till Molly kan sticka igen, till college den här gången. Vissa kapitel/dagar är långa och händelserika, andra består av enbart några rader. Och så ser ju dagarna i våra liv ut, vissa dagar känns som en evighet, andra händer verkligen ingenting alls. Katie har dessutom ett härligt språk med fina nyanser och skriver gripande så att jag tar karaktärerna till mig.

Det negativa då? Jag blir lite less på de ständiga kärlekstrianglarna, jag har skrivit det innan och kan skriva det igen. När de båda killarna i det här fallet dessutom är bröder blir det hela lite extra konstigt. Jag förstår helt enkelt inte hur Molly tänker. Eller hur grabbarna låter samhället lägga all skuld på Molly och inget på Gabe. Och där är återigen något bra för Katie Cotugno har tagit till vara på och lyfter fram väldigt tydligt det sjuka i att det oftast blir tjejen som är syndabocken. Ligger en tjej runt är hon direkt en hora, en kille har större friheter där. Hela stans tonåringar vänder sig mot Molly men Gabe som ändå har minst lika stor del i det hela kommer väldigt obemärkt undan.

Omslaget slutligen är lite konstigt och mystiskt – det ser ut som personerna har fyra ben var. Märkligt ihopklippt kan jag tycka, det hade kunnat göras mycket bättre!

Titel: 99 days

Författare: Katie Cotugno

Förlag: Balzer + Bray

Utgiven: 2015-04
Sidor: 372 sidor
Adlibris | Bokus

Gayle Forman - I was here

Inför sommarn och semestern försöker jag minska ner på bokhögarna hemma och betar mig igenom låneböckerna som blivit liggande alldeles för länge. En av böckerna var I was here av Gayle Forman som hade försvunnit i högarna i flera månader – lite pinsamt, ja! Nu hamnade jag dock i en bokplöjarperiod, tre böcker på två dagar säger det mesta, så plockade upp den och satte igång.

Jag har tidigare läst Om jag stannar och När jag lät dig gå av Forman – både på svenska och engelska faktiskt – och verkligen gillat så jag förstår inte varför jag väntade så länge med den här. Cody’s bästa kompis sedan alltid, Meg, tar livet av sig, utan att ha antytt någonting om att hon mår dåligt, och Cody kan inte förstå varför. De delade ju på allt, hur kunde Meg låta bli att säga någonting om det här? När Megs föräldrar ber Cody att åka och hämta Megs tillhörigheter i hennes studenthem säger hon okej. Väl där ställs allt till sin spets när Cody inser att det är mycket som Meg inte har berättat. Om Ben till exempel, eller de två små kattungarna, eller om innehållet i en krypterad fil på Megs dator... Allt Cody trodde att hon visste om Meg är plötsligt satt ur spel.

Jag var bekant med att Forman gärna skriver lite mörka böcker. Temat i Om jag stannar handlar trots allt om en tjej vars hela familj dör i en trafikolycka och hon själv svävar mellan liv och död där hennes val handlar om att stanna kvar eller ge efter av smärtan. I Formans nya bok är det självmord som står i fokus. Vi får inte följa den som tar livet av sig utan de som stannar kvar och det är väldigt uppriktigt skrivit. Cody är arg och förbryllad över sin bästa väns självmord och rannsakar sig själv väldigt mycket - kunde hon ha gjort något annorlunda? Och hemligheten hon får reda på, oj, där blev det mörkt på allvar!

Självmord är fortfarande ett relativt outforskat ämne i ungdomsböcker. Visst finns det böcker men förvånansvärt få i en tid där just självmord faktiskt är den vanligast förekommande dödsorsaken bland ungdomar mellan 15 och 26 år. (källa) Därför är I was here ett väldigt välkommet tillskott. Inte enbart för att det passar in i genren utan för att Gayle Forman är så otroligt duktig på att skriva och gestalta verklighetstrogna karaktärer. Hon är dessutom otroligt bra på att bygga upp stämningar. Vissa saker i boken är riktigt geniala och ger lite rysningar i ryggraden. Till exempel när Cody precis i bokens inledning får ett mail från Meg om att hon har tagit livet av sig, skickat med fördröjning - med andra ord skrev hon texten, ställde in tid och datum och tryckte på skicka i god tid innan hon tog livet av sig. Det var alltså ingen ögonblicksidé - det blir jag som läsare insatt i direkt. Alla trådar som Cody följer är också riktigt bra dragna och jag som läsare blir hela tiden förvånad över vart de leder.

Jag gillade verkligen den här boken men det finns ett stort MEN. Bokens kärlekshistoria hade jag nämligen kunnat vara utan. Den är bara märklig och känns krystad, rent av störande. Det hade faktiskt varit trevligt att för en gång skull bara läsa en bok som hanterar vänskap utan att det obligatoriska, struliga kärleksspåret är med. Hellre hade jag sett en fördjupning i vänskapen som fanns mellan Cody och Meg som visade sig ha så otroligt många bottnar. Det handlar till exempel både om den som gav upp och den som tvingas leva med konsekvenserna av detta och deras gemensamma bakgrund. Nu blev det istället fokus på en märklig bihistoria som inte kändes trovärdig för fem öre, något som drar ner boken från absolut toppbetyg.

Modernista som de senaste åren har kommit att bli ett av mitt favoritförlag när det kommer till översatta YA-böcker är så klart snabba på bollen även med I was here. Jag var här som boken kommer att heta på svenska når affärerna lagom till bokmässan i september. Bra tycker jag för den här boken förtjänar en större publik!

Titel: I was here
Författare: Gayle Forman
Förlag: Viking
Utgiven: 2015-01
Sidor: 270
Adlibris | Bokus
svenska: Adlibris | Bokus

Kasie West - The distance between us

I förrgår gjorde jag om det igen. Det där lilla misstaget att välja en bok när jag gick och lade mig för att "bara" läsa ett par kapitel innan jag släckte. Jo, men visst. Dömt att misslyckas när man väljer en bok av en författare med den kalibern. Kasie West alltså. Hur tänkte jag?! Jag läste ju hennes andra två böcker på en sittning också! Kvart över ett var boken utläst och jag insåg att jag nog fick skjuta upp jobbstart en timme. Hade varit en zombie efter mindre än 6 timmars sömn! Men det var så värt det ändå!

The distance between us var Kasie West första contemporary efter att ha skrivit den dystopiska och paranormala Pivit Point-serien. Och vilken contemporary-debut sen! Den handlar om sjuttonåriga Caymen och hennes värld. Livet med mamman i den lilla lägenheten ovanför deras lilla dockaffär. Enbart porslinsdockor, att notera. De är fattiga, på gränsen till panka, och Caymen gör sitt bästa för att hjälpa till, om det så innebär att bara gå i skolan på förmiddagarna för att sen gå till jobbet. Hon vet vad livet har framför henne, jobba i och senare ta över butiken. Hon säger det inte till sin mamma men hon tänker vänta med college några år för att kunna hjälpa till. 

Så kliver Xander in genom dörren till butiken. Han är lång, snygg och en av de där snuskigt rika människorna, tillhör med andra ord den andra halvan av invånarna i staden. Är en av dem Caymens mamma har varnat henne för, en sån som inte går att lita på. Men han tycks ju förstå henne som ingen annan! Men sen visar det sig att Caymens mamma nog hade rätt i alla fall...

Det här är en liten pärla på contemporary-himeln. Förstår inte vad det är med mig och Askungen-sagor men jag tycks alltid gilla dem, mycket! 

Jag älskar Caymen (vilket märkligt namn!) och Xanders relation som sakta bygga upp, hur de försöka hjälpa varandra att förstå sig på sina världar och hur de vill att sina framtider ska se ut. Scenen när de testar på att vara gravgrävare är fantastiskt fyndig! Caymen är för övrigt en fantastiskt charmig tjej med sin otroligt sträva humor och satir som ständigt missförstås. Låter lite läskigt dessutom att jobba i en affär full av dockor som tittar på en!

Xander var perfekt tecknad, jag kunde riktigt se det aristokratiskt korrekta framför mig med utseendet och korrektheten. Men pengar är ju inte allt och det visar Kasie West väldigt bra i den här boken. 

Något som fastnade hos mig var att Caymen försökte gilla en annan kille istället för Xander eftersom "han skulle passa henne", fast så funkar det ju inte. Bara för att han kanske skulle "passa" så betyder inte det att känslorna finns där...

Det är något med Kasie Wests språk. Det har jag nämnt tidigare och det är värt att nämna igen. Det är lättläst och nyanserat och fruktansvärt klistrigt, det vill säga, börjar du väl läsa kan du inte slita dig loss från orden! Här stämmer storyn dessutom väl med mitt tycke och smak. Det var ändå en del jag störde mig på i The fill-in boyfriend men så var inte fallet med denna. 

Varför är det inget svenskt förlag som upptäckt Kasie West? Det behövs av sånt här på svenska, Sarah Dessen må vara riktigt bra men det finns ju fler starkt lysande stjärnor på contemporary-himlen! Kasie West skulle funka utmärkt i lånehyllan på bibblan - without doubt! 

Titel: The distance between us

Författare: Kasie West

Förlag: Harper Teen

Utgiven: 2013-07

Sidor: 320

Adlibris | Bokus

Heather Demetrios - I'll meet you there

If seventeen-year-old Skylar Evans were a typical Creek View girl, her future would involve a double-wide trailer, a baby on her hip, and the graveyard shift at Taco Bell. But after graduation, the only thing standing between straightedge Skylar and art school are three minimum-wage months of summer. Skylar can taste the freedom—that is, until her mother loses her job and everything starts coming apart. Torn between her dreams and the people she loves, Skylar realizes everything she’s ever worked for is on the line.

Nineteen-year-old Josh Mitchell had a different ticket out of Creek View: the Marines. But after his leg is blown off in Afghanistan, he returns home, a shell of the cocksure boy he used to be. What brings Skylar and Josh together is working at the Paradise—a quirky motel off California’s dusty Highway 99. Despite their differences, their shared isolation turns into an unexpected friendship and soon, something deeper.

Eftersom jag verkligen tyckte om Something real drog jag mig lite för att fortsätta med I'll meet you there. Tänk om jag skulle bli besviken, inte tycka om, det blir ju lätt så när en verkligen har tyckt om en bok. Jag hade dock inte behövt vara orolig. För ja, jag har verkligen blivit helt såld på Heather Demetrios böcker. Varför har hon inte skrivit fler för? Det är kanske bra för min nattsömn men inte för min läsabstinens.

Det här är en bok som är karaktärsdriven. Själva storyn är långsam och enkel men karaktärerna är så fina. Jag vill verkligen lära känna dem och det får jag göra också. Jag såg det redan i Something real, men här får jag det bekräftat. Heather Demetrios är galet bra på att teckna karaktärer och skriva om deras relationer.

Dels har vi Skylar, Sky, som bara vill bort, bort, bort. Iväg från orten där alla redan givit upp, bort från mamman som inte tycks kunna komma över sorgen efter maken, tillika Sky's pappa, som körde ihjäl sig då han druckit för mycket (igen). Rädslan över att bli kvar har fått Sky att stänga av det mesta, att inte våga känna, älska. Hon har livet på paus och bara väntar på att få börja leva. 

Sen har vi också Josh, 19 år gammal och redan krigsveteran sedan han förlorat ena benet i Afghanistan. Josh som innan han tog värvning var en riktig tjejtjusare och festprisse men som nu försöker vänja sig vid sitt nya liv, vid att faktiskt orka leva vidare. Han plågas av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och har det faktiskt ganska djävligt. Men orkar på något sätt ändå finnas där för Sky nät hennes värld faller sönder. Han är kanske inte längre den idiot han än gång var. 

Relationer mellan kompisar, mellan mor och dotter och så klart de där som får det att pirra till i magen. Det går att hitta allt i den här boken. Jag tycker särskilt mycket om den vänskap som skildras. Sky's kompis Dylan må ha blivit en av de där tjejerna med ett barn på höften, men inte har det förminskat deras vänskap. Sen finns ju där Chris som Skylar har svurit kyskhetslöfte tillsammans med - inga killar innan college, då finns risken att man blir kvar. Och kvar i den lilla hålan Creek View vill en inte bli!

Dialogen sen! Kanske krystat på sina håll men annars - helt perfekt. Älskade framför allt kommunikationen mellan Skylar och Josh, där Josh frågar Sky om hur hon mår genom att fråga "How's the Sky today?" och hon svarar på samma sätt "A little cloudy?" eller kanske "Perfect. Not a cloud. Low seventies with a breeze." Det är något med att beskriva hur en mår med hjälp av väder som tilltalar mig väldigt mycket!

I'll meet you there är också en bok om hur det är att leva i totalt utsatthet och i en extrem fattigdom. Sky har absolut ingenting att falla tillbaka på. När mamman blir av med sitt jobb ska de båda överleva på Sky's minimilön som hon hoppats kunna spara till college. Dagar går där Sky enbart har råd att stoppa i sig ett par kex. Ett par kex!!! Det är ju fruktansvärt. Jag såg en recension där personen jämförde Demetrios sätt att skildra fattigdomen med hur Rainbow Rowell skriver om det i Eleanor & Park och den jämförelsen är faktiskt inte så tokig. Jag är faktiskt benägen att hålla med.

Det här är framför allt Sky's berättelse. Vi får följa hennes vedermödor, hennes försök att hålla sig över ytan tills hon kan lämna sin trasiga hembygd. Men här och där får vi även läsa kapitel ur Josh's synvinkel. Får komma innanför pannbenet på honom, verkligen se den ångest och smärta han bär på. En smärta som inte enbart är fysisk. Vi får se brottsstycken av det som hände i Afghanistan och hur han hanterar det i dag, hur han hanterar sin PTSD. De kapitlen tillför så otroligt mycket till handlingen. Det där att inte enbart få Sky's bild av Josh, utan även få Josh bild av sig själv. 

I'll meet you there är inte baserad på en verklig händelse men jag törs påstå att bokens karaktärer finns där ute, det finns många tjejer som Skylar som bara vill bort, rädda att behöva stanna kvar, leva sina liv i en trailer park och tidigt få flera barn. Det finns också soldater som Josh som skadas i kriget och som får leva med konsekvenserna av det. Eller som inte orkar med det. Författaren har lagt till en kommentar där det står att det i slutet av april 2014 hade dött över 2000 amerikanska soldater i Afghanistan och 20 000 soldater hade skadats. Samtidigt förekom det fler självmord än vad det dog soldater i strider. Hemska siffror. Det skrivs sällan om dessa unga killar som ger sig ut för att bekämpa ett krig men som kommer hem i bitar - kanske inte kroppsligt men själsligt - och därför är det intressant att läsa de skildringar som faktiskt kommer. Det är en verklighet som ligger långt ifrån den jag lever här i mitt trygga Sverige, men det gör inte verkligheten mindre verklig.

I'll meet you there är den perfekta boken för en dag på stranden eller för en stund i skuggan under ett träd. Den är tillräckligt lättsam för att läsa i solen, men har också den där tyngden som krävs för att man ska fastna ordentligt och försvinna in i bokens värld. 

Titel: I'll meet you there

Författare: Heather Demetrios

Förlag: Henry Holt Company

Utgiven: 2015-02

Sidor: 379

Adlibris | Bokus

ps. Ja, jag har svårt att skriva konstruktiv kritik om vissa böcker. När en bok tilltalar mig riktigt mycket kan jag ha överseende med de små bristerna eftersom den stora helheten är så fin. 

Sarah Dessen - Du är aldrig ensam

Maj gick ganska obemärkt över i juni och det enda som egentligen talar för att sommaren är här är att en nyöversatt Sarah Dessen-bok hamnar överst i läshögen. Kanske borde jag sparat läsningen till semestern och sköna dagar på stranden men vissa böcker vill en gärna kasta sig över på en gång. Böcker skrivna av Sarah Dessen brukar vara av det slaget.

Ruby är rätt negativt inställd till det mesta, men med hänseende till hur hennes uppväxt har sett ut med en mamma som ständigt svikit och med ett antal hastiga flyttar är det kanske inte så konstigt. Hennes syster Cora gav sig av för tio år sedan och sedan dess har inte Ruby hört något alls ifrån henne. Inte oväntat sätter Ruby sig på tvären när systern plötsligt står som hennes vårdnadshavare efter det att mamman försvunnit och Ruby försökt - och misslyckats med - att överleva själv i det fallfärdiga huset som var hennes och moderns senaste hem.

Inte nog med att Cora dyker upp igen från ingenstans. Det visar sig att hon har gift sig rikt, bor i ett fint område i ett stort hus och hon får Ruby förflyttat till privatskolan i närheten. En skola där parkeringen är fylld av lyxiga bilar, eleverna klädda i märkeskläder och där medelbetyget är högt. En skola där det är ganska svårt att passa in om en är annorlunda - och dessutom inte vill passa in i mallen. Ruby vill klara sig själv och längtar tills hon fyller 18 om några månader!

Vilken kontrast det är mellan Coras välordnade liv och det liv Ruby har levt de senaste åren. Det är ganska jobbigt att läsa om systrarnas icke-relation, hur Cora försöker närma sig Ruby och Ruby förskjuter alla försök till närhet. De har levt på två ytterligheter av samhället och att hitta någon gemensam nämnare är svårt. Kommer de lyckas är frågan jag ställer mig.

Tyvärr blir jag inte helt såld på Du är aldrig ensam. Kanske är det för att jag har läst flera riktigt bra YA-Contemporary den senaste tiden, då sätter jag högre krav på läsningen. Kanske är det helt enkelt så att det här är ett av Dessens sämre verk. Självklart är det en berättelse som berör mig, på det sättet är Sarah Dessen riktigt skicklig, hon skapar karaktärer som är realistiska och böckerna har en psykologisk trovärdighet. Men, stundtals blir Du är aldrig ensam långtråkig och jag kommer på mig själv med att gäspa. Handlingen går lite för långsamt framåt, vissa moment känns som att de sker bara för att de måste, inte så mycket för att de tillför handlingen.

Det finns dock vissa stycken som höjer boken en hel del. Till exempel Rubys arbete kring ordet familj och vad det innebär. Många intressanta åsikter som kommer fram där, mycket tänkvärt! Jag gillar också smyckesdesignern Harriet och hälsokostförsäljaren Reggie i ståndet bredvid. Underbarnet Gervais är också ett fint inslag och så grannpojken Nate såklart som lyckades överraska mig totalt. Och jag höll ju på att glömma Jamie, Coras man - han är fantastisk! Jo, personalgalleriet är det inget fel på, där levererar Dessen som få andra! Och det är väl kanske därför jag inte blir särskilt orolig för att detta inte var någon favorit, jag vet att det kommer komma fler böcker av författarinnan och förmodligen kommer jag falla helhjärtat igen. Det kan jag nästan garantera.

Titel: Du är aldrig ensam
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2015-05
Sidor: 461
Adlibris | Bokus

Kasie West - The fill-in boyfriend

Oavsett vad vädret säger så borde det vara sommar vid det här laget. När man var liten laddade man ju just nu upp för ett långt härligt sommarlov. Kanske är det den känslan jag strävar efter när jag så här års alltid längtar efter lättlästa, underhållande contemporary, lättsamma men ändå med innebörd.

I The fill-in boyfriend ska Gia äntligen få visa sina kompisar att killen hon pratat om i två månader faktiskt finns på riktigt. Hennes pojkvän Bradley har kommit för att gå på hennes avslutningsbal som hennes sällskap. Istället dumpar han henne på parkeringen. Kris!!! Men i en bil på parkeringen sitter en kille och läser en bok - han måste duga! På ett eller annat sätt övertygar hon killen att han ska följa med på balen och föreställa Bradley. Ett par timmar bara, sen ska hon nog klara av att vinna tillbaka Bradley. Men det är bara det att dagen efter balen är det "fill-in Bradley" hon tänker på, killen som hon inte ens vet vad han heter. Men så möter hon killens syster som är fast bestämd att Gia ska betala tillbaka sin skuld - följa med killen på hans ex-flickväns examen och spela hans nya flickvän...

Kasie West har helt klart blivit en ny favorit i genren. Jag tyckte så mycket om On the fence och The fill-in boyfriend ger mig samma sköna vibbar. Det är ett skönt språk och underbara dialoger. Samtalen mellan karaktärerna känns inte det minsta krystade utan väldigt verklighetstrogna! Karaktärerna i sig med Gia i spetsen är väldigt vältecknade. Jag gillar hur den inledningsvis väldigt ytliga Gia börjar komma på andra tankar och sakta lär sig att se längre än dit näsan räcker. Att hon inser att livet är mer än hur många likes en bild på Instagram eller en tweet får. Killen som spelar hennes pojkvän (nu ska jag inte avslöja några namn här) är också en otroligt skön karaktär, även hans underbara lillasyster! Men tjejen Jules, herregud vad jag störde mig på henne. Hur kan inte Gias kompisar genomskåda hennes spel?!?!

Även om det blir lite väl krystat och tillrättalagt ibland - det typiska YA-gulligullet som jag innerst inne ändå älskar - så finns det så otroligt mycket att gilla med den här boken. Till exempel författarens förslag på anger management - kasta tennisbollar på gamla rostiga bilar. Helt otroligt skön scen som fick mig att skratta högt vid flera tillfällen. 

The fill-in boyfriend tillhör den där kategori böcker där en (jag) läser ut boken på en kväll och liksom inte kan sluta förrän sista sidan är läst. Den skulle garanterat ha platsat även på en dag på stranden men dit känns det väldigt avlägset just nu! 

Och omslaget - så där härligt lockande. Jag kan inte riktigt koppla det till handlingen förvisso - jag saknar något med anknytning till handlingen. Men det är kanske en petitess? Det är ju i alla fall somrigt och härligt!

En nackdel förresten med att läsa många YA med samma tema - ibland får jag tänka stenhårt för att koppla ihop rätt händelser och karaktärer med rätt titel. Är det någon mer än jag som upplever det problemet? Allt flyter liksom ihop inne i mitt inre bibliotek och jag har svårt att reda ut alla trådar. Det skulle bli bra många garnnystan om jag skulle börja försöka!

Titel: The fill-in boyfriend
Författare: Kasie West
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2015-05
Sidor: 352
Adlibris | Bokus

Heather Demetrios - Something real

"I'm sitting here on the Kaye Gibbons show, and all I can think is that the whole country is sick. Sick with this idea that it's good to be known and seen by as many people as possible, to show every part of our lives to the public at large. Whether it's Facebook photos, blogs or reality TV, it's like nobody is content to just live life. The worth of our existence seems to be measured in pixels and megabytes and "likes."

Med Something real har Heather Demetrios skrivit berättelsen om vad som skulle hända om Big Brother startade en family edition. För vad skulle du tycka om att ha en kamera som följer efter dig dygnet runt. Att växa upp som en dokusåpakändis där hela landet följer ditt varje steg? För Chloe var det verklighet fram till för fyra år sedan. Som ett av tretton syskon i Baker´s dozen hade hon inte mycket till privatliv utan allt hamnade i medierna. Även sådant hon själv helst hade velat glömma.

Nu fyra år senare börjar hon äntligen känna att livet är normalt igen. Hon har riktiga vänner, kanske till och med en pojkvän (eventuellt, om allt går enligt planerna). Hon hade inte alls räknat med att komma hem till ett hus där det myllrar av kameramän och elkablar och där hon möts av sin mamma och produktionsteamet från MetaReel. Hennes mamma och styvpappa Kirk har skrivit på för en ny säsong av Baker’s dozen och Chloe, eller Bonnie Baker som hon egentligen heter, har ingenting att säga till om. Och snart är cirkusen igång igen.

Det här är en bok med så otroligt många vinklar och nivåer. Den berör sådant som familj, vänskap och kärlek men också betydligt djupare ämnen som homosexualitet, privatliv, självmord och mediers ständiga bevakning.

I fokus hittar vi som sagt Bonnie som numera kallar sig själv för Chloe. Fram till det hon var fjorton år levde Bonnie hela sitt liv framför en kamera. Något hon inte direkt var så förtjust i framåt slutet. Det hela slutade i katastrof då hon tömde föräldrarnas medicinskåp - och serien slutade sändas. Nu kör allting igång igen och livet går rakt utför för henne. Det är så otroligt smärtsamt att följa hennes kamp att få leva sitt eget liv, att få bestämma själv över vad som ska vara publikt eller privat. Mamman lever sin dröm - att ha tretton barn, "a baker's dozen" som det kallas - något som inte kunde ha blivit verklighet om det inte vore för MetaReel, företaget som sänder serien, men hur bra är det för barn att växa upp ständigt bevakade av kameror? Jag kom verkligen att hata mamman, hon är så otroligt egoistisk. Visst att hon måste försörja sina tretton barn men att göra det genom att manipulera sina barn, låta en tv-kanal regissera deras liv och dessutom inte bry sig ett dugg om hur barnen mår psykiskt? Fy! Att Chloe/Bonnie försökte ta livet av sig var enbart mamman egoistiskt, att hon inte längre vill vara med är själviskt och det förstör för resten av familjen. Att sedan Chloe har panikattacker och börjar må riktigt, riktigt dåligt, det kan inte mamman förstå. "Skärp dig" liksom, är mammans dom. Men hur gör man för att bli kvitt det hela? Ska man försöka rädda sig själv till varje pris, även om familjen kommer ta skada?

Att växa upp i direktsändning betyder också att minsta hemlighet befinner sig en googling bort och alla pinsamheter finns på band.Vissa saker går inte att glömma bort. Nationell förödmjukelse till exempel. Det är inte direkt kul att dra sig till minnes hur hela landet skrattade åt en yngre, mer naiv Bonnie som inte riktigt förstod den dubbla meningen om blommor och bin. Framför allt inte när minnet dyker upp just under den perfekta hångelstunden med finaste pojkvännen. Det är en av de scener i boken som får skrattet att fasta lite i halsen.

Med tolv syskon går det inte lära känna alla på ett djupare plan men jag är fullständigt nöjd med att få möta Benny, a.k.a. Benton Andrew Baker (samtliga namn i familjen är trademarks med ett TM efter sig, fånigt men intressant vinkling). Han är Chloes jämngamla bror, dock ej tvilling (han och systern Lexie kom till genom en surrogatmamma). Benny måste vara finaste bokbrorsan genom tiderna. Genomgod trots att han har sina egna demoner som han möter genom alkohol och cigaretter. Han har också sin Matt - sin väldigt hemliga pojkvän som kommer från ett väldigt religiöst hem. Bara en av alla anledningar till att killarna inte har kommit ut än. Det går inte ens säga att Benny är en sidokaraktär, många av de viktigaste scenerna i boken involverar honom. Säger bara cantaloupe och en röd t-shirt...

Relationen mellan Chloe och Patrick Sheldon är bara så fin. Och det säger en hel del att Chloe har svårt att inleda en relation på grund av att hon inte vill utsätta någon för de paparazzifotografer som förföljer familjen vart de än då. Hon vill offra sin egen lycka för andras välfärd, fint men smärtsamt! Det finns så många scener i den här boken att swoona över att jag blir varm bara av att tänka på det liksom. Perfekt bok om du vill känna det där pirret i magen. För boken är såklart inte helt igenom mörk, den är väldigt fin också.

Something real kan läsas som en lättsam contemporary men det är samtidigt en väldigt viktig samhällsskildring över vart vi är på väg. På ett lektion i boken vill läraren att eleverna ska jämföra Orwells 1984 med Big Brother och liknelserna med övervakning är många men diskussionerna glider vidare till att beröra Instagram och Facebook och det blir ganska skrämmande. Och mitt bland klasskamraterna sitter ju också Chloe - som lever mitt i den där mardrömmen.

Jag har letat efter författare som kan beröra mig på samma sätt som till exempel Stephanie Perkins och Gayle Forman. Jag behöver inte leta längre för Heather Demetrios har allt det jag letat efter och nästan lite till. Tur att hennes nya bok I'll meet you there redan ligger på skrivbordet på jobbet och väntar på att bli läst!

Titel: Something real

Författare: Heather Demetrios

Förlag: Henry Holt Company

Utgiven: 2014-02

Sidor: 406

Adlibris | Bokus

Ps. Hur Baker´s dozen ser ut? Jo:

Bonnie Baker, 17 år, USA (biologiskt barn)

Benton Baker, 17 år, USA (surrogatmamma)

Lexie Baker, 17 år, USA (surrogatmamma)

Farrow Baker, 15 år, Etiopien (adopterad)

Riley Baker, 14 år, Kambodja (adopterad)

Gavin Baker, 13 år, Peru (adopterad)

Tristan Baker, 12 år, Ryssland (adopterad)

DeShaun Baker, 10 år, USA (adopterad genom fosterhemsplacering)

Deston Baker, 9 år, USA (adopterad genom fosterhemsplacering)

Lark Baker, 8 år, Indien (adopterad)

Daisy Baker, 7 år, Kina (adopterad)

Violet Baker, 7 år, Kina (adopterad)

Jasmine Baker, 7 år, Kina (adopterad)

Pust, snacka om stor familj! Plus mamma, styvpappa och frånvarande pappa då också...

Sarah Dessen - Saint anything

Sarah Dessen är en författare jag har dubbla känslor till. Jag älskar att läsa Dessen på svenska och jublar varje sommar när en ny översatt bok kommer ut. Men på originalspråk har jag haft riktigt svårt för henne. Jag känner att språket flyter inte på alls lika bra, kanske för att jag är van vid att läsa det på svenska? Jag blev ändå nyfiken på hennes nya Saint anything eftersom jag läst att den skulle vara annorlunda och betydligt mörkare. Titta bara på omslaget, vilken kontrast till de vanligtvis somriga och pastelliga omslag vi är vana vid att se. Jag fick fortfarande kämpa med språket men jag kom att tycka väldigt mycket om Sydney och hennes liv.

I hela Sydneys liv har allt kretsat kring den äldre brodern Peyton. Han är snygg, populär och färgglad och tar upp hela rummet när han är i det. Men han har också problem med alkohol och i bokens inledning döms han till 18 månaders fängelse efter att ha kört rattfull och då kört på en kille som skadats allvarligt. Sydney känner det som att hon är den enda som tänker på den påkörda killen. Hennes mamma kan inte acceptera att hennes son sitter i fängelse, hon planerar och lägger sig i och lägger skulden på killen som inte borde varit ute och cyklat så sent... typ. Hon uppskattar alla som håller med henne, Peytons sliskiga kompis Ames till exempel som ger Sydney kalla kårar.

För att starta om på nytt har Sydney valt att byta high schol, från privatskolan där alla vet vem hon - och hennes bror - är, till den betydligt större Jackson High School där hon hoppas vara mer anonym. Det är där hon träffar Layla och hennes bror Mac och tas upp i den kaotiska och varma familjen Chatham. Layla som drar med henne in i gänget, som är helt tokig i pommes frites och som gör ätandet av dessa till en hel vetenskap. Och Mac, snygg, rolig och omtänksam och som får Sydney att känna sig sedd för första gången i sitt liv. Sedd för den hon är och inte för vem hennes bror är och vad han har gjort.

“I was used to being invisible. People rarely saw me, and if they did, they never looked close. I wasn't shiny and charming like my brother, stunning and graceful like my mother, or smart and dynamic like my friends. That's the thing, though. You always think you want to be noticed. Until you are.”

Att Sarah Dessen kan skriva småmysiga somriga berättelser om ung kärlek och vänskap är ingen hemlighet. Det har hon bevisat att hon kan. Därför tycker jag det är så spännande att läsa något nytt. Saint anything är som nämnt mörkare än Dessens tidigare böcker men hennes fantastiska förmåga att teckna levande karaktärer är densamma! Den här gången är det i första hand inte huvudkaraktären Sydney som är strulig som i många andra av Dessens böcker utan hennes familj och framför allt hennes bror. Sydney hamnar hela tiden i skymundan av sin bror så när han hamnar i fängelse blir hon nästan glad, kanske kan hon nu få lite av moderns uppmärksamhet men icke. Mamman är helt förlorad i kampen att få besöka och ringa till sin son, hon beter sig nästan som han är på läger och faktiskt inte sitter i fängelse för ett grovt brott. Jag blir så otroligt arg på henne och önskar i bland att jag kunde skrika åt henne att skärpa sig. Där har hon sin dotter som kämpar för att bli sedd, lyssnad på och så väljer hon att blunda. Hon väljer att göra saker för att de är för "Sydneys bästa" men utan att faktiskt ta in hur dottern känner. Morr, blir arg bara av att skriva det här. Jag blev som sagt arg när jag läste men kunde ändå inte låta bli att sitta och hoppas att Sydney och hennes mamma skulle lära sig komma överens innan boken tog slut.

Pappan stänger bara av och sluter in sig i sig själv, vågar inte säga emot sin fru och gör allt för att hon inte ska bli upprörd. Redan första gången Ames, kompisen brodern träffat på rehab, kommer in i bilden får jag rysningar längs ryggraden. Han är så otroligt behaglig att jag hela tiden bara sitter och väntar på att något allvarligt ska hända. Att mamman inte märker något tycker jag är fullständigt galet! Att skildra karaktärer en tycker om kan många författare göra men att skildra de där som verkligen totalt ger en rysningar längs hela ryggraden - det kräver en skicklig författare!

Dessen tar upp en hel del tunga ämnen i den här boken, framför allt i bokens andra hälft. Men jag ska inte avskräcka er med att skriva att det är helt och hållet en mörk bok. Den som är ute efter det klassiska Sarah Dessen, det vill säga vänskap och relationer, kommer definitivt att få sitt lystmäte mättat. Jag pratar om vänskapen mellan Layla och Sydney men så klart även om Mac. Det som ändå är väldigt härligt med den här boken är att även om det är fint att följa känslorna växa mellan Sydney och Mac - de är så söta ihop - är det vänskapen med Layla som betyder mest, som är mest utvecklande i berättelsen. Saint anything är en fin berättelse om vad sann vänskap verkligen handlar om.

Saint anything kan vara Dessens allra bästa, och det är ett gott betyg för jag har verkligen tyckt om samtliga av hennes tidigare böcker som jag har läst!

Titel: Saint anything
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Penguin books
Utgiven: 2015-05
Sidor: 417
Adlibris | Bokus

Kody Keplinger - The Duff

Jag har sett det pratas om The Duff på olika bokbloggar i flera år nu, och har varje gång tänkt att nu ska jag se till att läsa den jag också! Men så har jag glömt bort det till nästa gång jag ser den - igen. Med en låååååång TBR-lista händer ju det ganska lätt. Men så hittade jag boken på Netgalley för ett tag sen och tänkte att jag kan ju alltid försöka på ett ex av den - och det fick jag!:)

The Duff utspelar sig på high school. Sjuttonåriga Bianca är kanske inte snyggast i skolan men hennes vänner är lojala, hon kan prata för sig och hon vet vad hon vill. När hon en utekväll får höra att hon är sitt tjejgängs "The Duff" av skolans snygging Wesley Rush och får förklarat att det betyder "designated ugly fat friend" - den utvalt fula feta vännen typ - häller hon sin cola över huvudet på honom och lämnar festen. Men orden hänger kvar, hemma är allting väldigt struligt, och hon fortsätter att springa på Wesley (svårt att undvika när de går på samma skola) så det slutar med att hon kysser honom. Och värre ändå, hon gillar det! Wesley blir den distraktion Bianca behöver för att klara av allt det som pågår hemma, de startar ett slags ovänner med förmåner-förhållande. Och det går ju bra, tills allt går väldigt fel! För plötsligt inser ju Bianca att Wesley kanske inte är så fel ändå, skräckslaget inser hon att hon håller på att falla för skolans tjejtjusare nummer ett...

The Duff borde vara ett klassiskt exempel på tidsfördriv, chick lit för tonåringar. En flyter igenom det och det lämnar inte så många spår i efterhand. Det var vad jag egentligen förväntade mig. Men Kody Keplingers roman är mycket mer än så. För det första var den betydligt mörkare än vad jag hade förväntat mig. Biancas hemmiljö framstod i det första som fin men det ruvar mycket i mörkret och det går väldigt snabbt utför. Jag förstår verkligen att hon vill fly sin verklighet för ett tag. En snygg kille som hon kan munhuggas med låter ju som en utmärkt distraktion!

Bianca är en cool tjej med skinn på nästan. Jag gillar hennes sätt att våga käfta emot, att inte nöja sig med att bara ta emot skit. Samtidigt är hon som vilken tonårstjej som helst. Osäker innerst inne, men många tankar om sig själv och sin omgivning. Hon har verkligen underbara kompisar, men ibland är det svårt att lita även på de bästa av vänner. Wesley är ett fint komplement till Bianca. Jag störde mig verkligen å det grövsta på hans sätt i bokens inledning men jag tycker nog att han är den som växer allra mest i boken och det visar ju sig ganska snart att inte heller han har det särskilt lätt. Scenerna med de två tillsammans är helt klart bokens bästa!

Kody Keplinger blev verkligen ett trevligt möte! Jag hade inte läst något av henne tidigare men jag är helt klart sugen på mer! Hennes språk var enkelt men genialt och boken var extremt lättläst och svår att slita sig från på samma gång. Jag började läsa när tåget lämnade Stockholm central och när jag var framme i Lund hade jag läst ut boken. Ibland har det helt klart sina fördelar att åka tåg själv en längre sträcka!

Boken har för övrigt precis kommit ut som film. Jag är väldigt nyfiken på att se den, men av det jag sett i trailern och läst i recensioner skiljer filmen sig en hel del från boken. Den ser till exempel inte riktigt lika mörk ut utan fokuserar mer på humorbiten.*  För trots mörkret är The Duff rolig. Det finns mycket att le åt och jag tror just att det är kombinationen mörker och humor som gör att jag uppskattar Keplingers berättarteknik så mycket. Det blir en så bra mix.

Har du inte läst boken kan jag definitivt rekommendera den!

Titel: The Duff: Designated Ugly Fat Friend

Författare: Kody Keplinger
Förlag: Hodder Children's Books
Utgiven: 2010-07

Sidor: 352

Adlibris | Bokus

*okej, en liten uppdatering ett par timmar senare. Filmen skiljer sig otroligt mycket från boken, kände knappt igen handlingen men det var ändå en bra film såklart! Men föredrar boken 100 gånger om.

Staffan Cederborg - Kickar

Det här måste vara slutet, tänker han. Det måste vara slutet eftersom allt i huvudet är ett snurrande olyckohjul, en svart tuggande virvelström. Det är som om två kontinenter glidit isär, och nu sugs han ner i det där lavakokande mellanrummet.

Kickar kan ha en av de snyggaste inledningarna jag har läst. Det beskriver så perfekt hur det kan kännas när allt har gått totalt åt helvetet. För det har det verkligen gjort för Joel. I bokens begynnelse befinner han sig i Stockholm dit han flytt från Gotland. Han är sönderslagen och har inte en aning om vart han ska ta vägen.

Snabbt spolas bandet sedan tillbaka och bokens berättarperspektiv ändras från han till jag. Vi får följa med Joel tiden innan flykten till Stockholm och långsamt nystas händelserna upp, ger oss en förståelse till hur det blev som det blev. Det är varma sommarveckor på Gotland, Visby kokar och långsamt håller Joels liv på att förfalla.

Kickar lämnar mig med lite dubbla känslor. Inledningen är riktigt, riktigt bra och jag uppslukas verkligen i Joels flykt från pendeltåget. Men när berättelsen börjar på riktigt dras tempot ner och det blir lite långsamt. Stundtals rent tråkigt. Samtidigt pågår det hela tiden något i kulissen som får mig att fortsätta läsa. Jag fortsätter att undra över det kommande crescendot, den stora händelsen som orsakat inledningens flykt.

Det här är en ganska grabbig bok. Kanske är det därför det känns ovant att läsa, jag tillhör inte direkt bokens målgrupp. Kanske är det också därför jag inte faller helhjärtat. För språket är snyggt, karaktärerna intressanta och storyn spännande, även om jag tycker det händer lite för mycket ibland.

Det är ingen bok jag själv kommer minnas och läsa om men jag kommer definitivt rekommendera den till rätt målgrupp på biblioteket!

Titel: Kickar
Författare: Staffan Cederborg
Förlag: Opal
Utgiven: 2015-03
Sidor: 246
Adlibris | Bokus

Nina LaCour - Inte vem som helst

En bok jag läste för evigheter sen men inte tyckt till om är Inte vem som helst av Nina LaCour. Märkligt att jag har missat skiva klart det här, inlägget har legat i utkast-mappen ända sen jag läste boken i... ja, närdå? Jag har inte ens skrivit upp den i min läst-lista. Hittade notering om boken i september 2014 så då nån gång i alla fall. Jag minns fortfarande boken i alla fall så något intryck måste boken ha gjort i alla fall. Men ha förståelse för att mina tankar blir lite osammanhängande här och var. Jag tjuvar bokens beskrivning från förlaget för lite vagt är ändå minnet så här ett halvår efteråt.

Colby ska vara roadie åt bandet The Disenchantments under en vecka på sommaren efter gymnasiet. En av de tre bandmedlemmarna är Bev, som han är bästis med i en evighet. Han och Bev ska åka i väg till hösten, alla andra ska plugga vidare på college, men inte de. De ska hänga runt i Europa i ett år. Colby har ägnat oändliga timmar åt att planera året, och han är grymt peppad. Fast det är inte Bev. Hon har ångrat sig, och just när turnén börjar berättar hon att hon sökt in på college istället. Colby är besviken, arg och hjärtekrossad, men han biter ihop, det här ska ju bli en fantastisk sommar.

Om att bli vuxen, om att växa ifrån varandra, om att tvingas inse att vissa drömmar aldrig kommer att bli verklighet, om att gå sin egen väg.

Inte vem som helst utspelar sig bara under några dagar, det är den sista roadtripen innan gänget går skilda vägar. Det är också The Disenchantments första turné och ska sanningen fram är de inte särskilt bra, men vad gör väl det när tjejerna spelar med hjärta och dessutom är snygga? Bev, Meg och Alexa får i alla fall spela klart sina spelningar.

Omslaget lockar med somrig känsla och en lättsamhet så bokens svärta kommer som en positiv överraskning. För det är inte så enkelt som det först framgår. Colbys förälskelse i bästisen Bev är obesvarad och han blir otroligt sårad av att hon ljugit och hemlighållit saker för henne. Relationen dem emellan får sig en rejäl törn när han får reda på sanningen.

Morbror Pete och Colbys pappa spelade också i ett band när de var unga. När ett omslag till en av deras kassettband som Colbys mamma målat hittas som tatuering blir det en jakt för att hitta vem tatueringen tillhör. Plötsligt känns det väldigt viktigt att hitta vem det är som har tatueringen på sig. I början tyckte jag den här delen var helt irrelevant men i bokens slut förstod jag hur väldigt viktigt detta spår var. Jäkligt bra gjort av Nina LaCour måste jag säga.

Bokens karaktärer påminner en hel del om John Greens persongalleri. Jag jämförde många gånger boken med Var är Alaska? och Pappersstäder och det är riktigt bra beröm, tro inget annat. Karaktärerna blir så levande. Bev som täljer små träfigurer av personer och saker de möter på färden – det är hennes sätt att distrahera sig. Colby skissar, favoritmotivet är såklart Bev, vem annars. Bevs nacke, Bevs händer... osv.

Tiden blir lite smått oviss – den utspelar sig i nutid men inslag av förr – freestyle, folkabussen (Melinda, klart den har ett namn) och musikstilen (The Supremes, The Runaways). Samtidigt förstår en att det är nutid den utspelar sig i. Bara det är otroligt snyggt gjort!

Inte vem som helst är min första bekantskap med Nina LaCour men det kommer inte vara den sista!

Titel: Inte vem som helst
Författare: Nina LaCour
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2014-06
Sidor: 293
Adlibris | Bokus

Miranda Kenneally - Breathe, Annie, breathe

Annie ser egentligen ingen som helst poäng i att jogga. Hon hatar det! Att springa långlopp är snarare ren galenskap. Ändå är hon nu anmäld till en träningsgrupp med målet att springa ett maraton och bygger hela sitt liv kring träningen och rätt kosthållning. Ändå kan hon inte slippa ifrån ångesten, skuldkänslorna och tankarna på att ifall hon inte hade gjort slut med Kyle hade han kunnat springa loppet själv - inte Annie för att hedra hans minne.

Självklart går det inte springa så långa sträckor utan att kroppen protesterar. Min egen protesterar ju efter tio meter, haha. Annie får problem med magen och med knäna och hela kroppen ömmar. Det hjälper lite att Jeremiah hejar på och peppar henne. Men bara lite, för samtidigt är han galet irriterande. Snygg, trevlig och atletisk - men irriterande. Annie slits mellan att vilja kasta sig i hans armar och att vända och springa bort från honom så fort det bara går.

Hur kan jag ha missat Miranda Kenneally?! Jag fastnade direkt i Breathe, Annie, breathe och den trista tågresan då jag började läsa boken försvann i ett nafs. Jag låter mig svepas med i Annies fotspår och för ett ögonblick känner till och med jag motivationen att börja löpträna, tycker det vore rätt häftigt att springa så långt. Men notera att det bara hände under ett ögonblick. Mestadels av tiden förstår jag inte hur Annie kan utsätta sig för en så fruktansvärd plåga, skuldkänslor till trots. Någon löpare av mig kommer det aldrig bli men jag älskade att få följa med på Annies inre och yttre resa.

Det finns inte mycket att inte tycka om i den här boken. Jag älskar karaktärerna. Jag får verkligen komma in i huvudet på Annie, hon känns väldigt äkta. Hon har sorgen och saknaden efter sin pojkvän, skuldkänslorna är starka. Samtidigt brottas hon med de nya känslorna Jeremiah väcker och ångesten över att hon känner kraft att fortsätta leva. Jeremiah är för övrigt en riktigt charmig kille men våghalsig och utmanande. Han känns som en frisk fläkt och jag tyckte verkligen om dialogerna mellan honom och Annie.

Jag efterlyste för övrigt amerikansk YA med ett okomplicerat förhållande till sex härom månaden och Kenneallys böcker klassar in där. Inte så att det blir en romantisk novell utan tonåringarna i böckerna tänker på sex, pratar om sex, har sex, utan att det nämns som en big deal och brott mot normer och guds lagar och det kändes faktiskt väldigt skönt.

Miranda Kenneallys böcker beskrivs som fristående men jag skulle ändå rekommendera att läsa dem i sin rätta ordning för det finns personer med i Breathe, Annie, breathe som jag lätt kan lista ut har figurerat i tidigare böcker. Jag vet ju därmed också hur tidigare böcker slutar - fast tack och lov är ju de flesta böckerna inom YA-contemporary rätt lätta att lista ut slutet på (med tydliga undantag, måste tilläggas!)

Hundred Oaks-serien:

1. Catching Jordan

2. Stealing Parker

3. Things I can't forget

4. Racing Savannah

5. Breathe, Annie, breathe

6. Jesse's girl (Kommer i juli)

Titel: Breathe, Annie, breathe
Författare: Miranda Kenneally
Förlag: Sourcebooks Fire (given to me through Netgalley for an honest review)
Utgiven: 2014-07
Serie: Hundred Oaks #5
Sidor: 306
Häftad: Adlibris | Bokus
Inbunden: Adlibris | Bokus

Lina Stoltz - Du föll och jag för dig

Den boken har förbryllat mig en del. Arbetsnamnet på boken var Nothing else matters, så hette den till och med när jag beställde den till biblioteket. När jag sedan skulle leta upp posten kunde jag inte hitta boken. Jag kan förvisso uppskatta bytet till en titel på svenska - det underlättar för läsarna - men jag kan också förstå arbetstiteln då låten Nothing else matters har en central roll i boken. Att fortfarande avsluta baksidetexten med hänvisning till låttiteln får inte riktigt samma genomslag efter titelbytet heller, vet inte hur förlaget tänkte där.

Lina Stoltz är en författare som inte drar sig för svåra ämnen. Hennes förra bok I morgon är allt som vanligt (läs min recension här) handlar om en alkoholiserad mamma, i Du föll och jag för dig är det droger som står i fokus.

Frida är prästdotter - ordningsam och skötsam utan att för den delen vara töntig. Hon är framåt och vågar ta för sig. Jakob är son till skogsarbetare, spelar hockey och är sådär lätt strulig. Det låter lätt klyschigt och det är det också. Som jag hade uppskattat att rollerna hade varit det omvända. Präktig prästdotter och strulig arbetarklass-kille, jag har hört den förr.

Frida har i alla fall spanat in Jakob - det känns som hans ögon ser rakt in i själen på henne - och efter en fumlig inledning blir de så där tokkära att ingenting annat spelar någon roll. Eller? För Frida får på ryktesvägen höra att Jakob brukar röka på - och det är ju faktiskt att knarka!

Eftersom jag själv är totalt emot droger har jag väldigt svårt att förstå mig på Jakobs resonemang om att "lite hasch är väl inte så farligt, jag använder ju inte riktiga droger". Där tänker jag och Frida väldigt lika. Just eftersom en av huvudkaraktärerna är drogliberal får mig att inte falla helt för den här boken. Mer än då behövs det inte. Det är egentligen inget fel på storyn, det är en fin kärleksberättelse och beskriver fint hur det är att vara ung, dum och nyförälskad, men just när droger är inblandat blir det svårt för mig.

Språkligt har jag inte heller något att klaga på, annat än att vissa ord känns lite förlegade. I boken ska till exempel Frida och hennes kompis Linn skriva en "realiauppsats på engelska". Vad för något?
Dialogerna blir stundom också lite krystade, samtalen flyter inte på till hundra procent.

Tyvärr var det här ingen bok som lämnade några stora spår. Jag blev definitivt inte så pass förtjust att nothing else matters.

Titel: Du föll och jag för dig
Författare: Lina Stoltz
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2015-03
Sidor: 263
Adlibris | Bokus

Att läsa Fangirl på svenska

Äntligen har Fangirl kommit ut på svenska. Som jag har längtat efter att kunna tipsa om denna även till dem som inte läser på engelska! Få läsare av den här bloggen kan ha missat exakt hur mycket jag fangirlar över den här boken. Jag gjorde en snabbsökning här och fick upp ett antal inlägg där jag babblar på om just denna. Första gången jag läste boken skrev jag till exempel följande recension och jag håller fortfarande med om vartenda ord. 

Så vad är nytt? 

Det är svårt att förklara varför jag tycker så mycket om Cath och hennes värld. Är det för att jag så tydligt känner igen mig i introverta, försiktiga Cath med hennes boknörderi och rädsla för det nya? Eller kanske för det magiska språket, de levande karaktärerna och en handling med fokus på böcker, vänskap och att växa upp? Jag vet inte. Jag läser Fangirl och känner det som om jag kommer hem. 

För att snabbt sammanfatta vad boken handlar om så möter vi här Cath. Hon ska precis börja på college och hon är orolig över allt nytt som hon inte känner till. Eftersom tvillingsystern Wren inte längre vill dela rum - hon vill lära känna nya människor, festa och ha kul - ska Cath nu dela rum med ettrige Reagan. Med Reagan kommer dessutom hennes kille/kompis Levi med ett ständigt leende på läpparna och positiv inställning till livet (när jag tänker på det påminner han lite om John Greens Augustus/Gus). Levi som dessutom inte lämnar Cath i fred. Cath skriver fanfiction om den mycket populära bokkaraktären Simon Snow. På internet vågar hon göra sig sedd och hörd och hennes texter läses av tusentals anda fans. Tänk om verkliga livet hade varit lika enkelt. 

Fangirl handlar om att växa upp, om livet, vänskap och kärlek. Det är en berättelse om av våga ta plats men också om att våga vara sig själv trots omgivningens förväntningar. Cath hade kunnat vara jag (även om jag skrev journalistiska texter, inte fanfiction) och jag känner verkligen med henne i de beslut hon tar, de tankar hon tänker. Kanske är det just därför jag älskar den här boken så otroligt mycket. 

Så vad kan jag då skriva om en bok jag redan rekommenderat varmt? Är den till exempel lika läsvärd på svenska som på originalspråk eller ställer översättningen till det? 

Översättningen är över all förväntan faktiskt. Carla Wiberg har precis som med Eleanor & Park gjort ett kanonjobb! Språket flyter på bra och jag kan fortfarande höra Rainbow Rowells karaktäristiska språk. På vissa ställen hänger jag dock upp mig och hajar till men jag tror inte att det beror på översättningen i sig utan på att några av mina favoritbokcitat kommer just från Fangirl. Jag kan dem med andra ord utantill och kan inte tänka mig dem på ett annat sätt. Jag har tidigare haft detta underbara citat publicerat på bloggen:

“You’ve read the books?”
“I’ve seen the movies.”
Cath rolled her eyes so hard, it hurt. (Actually.) (Maybe because she was still on the edge of tears. On the edge, period.) “So you haven’t read the books.”
“I’m not really a book person.”
“That might be the most idiotic thing you’ve ever said to me.”

Ett helt fantastiskt samtal om böcker vs. film och läsning. På svenska lyder samma citat:

"Har du läst böckerna?"

"Jag har sett filmerna."

Cath himlade med ögonen så att det gjorde ont. (På riktigt.) (Möjligen därför att hon fortfarande var gråtfärdig. Färdig. Punkt)

"Jag är ingen bokmal, precis."

"Det där var nog det mest idiotiska du någonsin har sagt till mig."

Det är absolut ingen dålig översättning. Faktiskt riktigt bra. Men "a book person" och "en bokmal" är inte samma sak för mig men hag kan samtidigt inte komma på en bättre översättning själv. Samma sak gäller på några andra ställen i boken men nu är jag inne på nörderinivå deluxe. Oavsett vilket språk du väljer att läsa boken på så kommer du få en väldigt positiv upplevelse, litterär såväl som språklig! 

Bild lånad från duktiga Nightowlin

Simon Snow då? Denna Harry Potter-liknande gosse som får lära sig magi och bekämpa ondska. Jag skrev sist att jag hoppades att Rainbow Rowell skulle skriva hans berättelse på riktigt och vet ni vad? Det är precis vad hon håller på med just nu. Boken Carry on beräknas komma i oktober - som jag längtar! 

Hur många exemplar behöver man förresten ha av en titel? Tja, minst tre anser uppenbarligen jag... :)

Titel: Fangirl

Författare: Rainbow Rowell

Förlag: Berghs förlag (rec-ex, tusen tack!)

Utgiven: 2015-03

Sidor: 429

Adlibris | Bokus

Lucy Dillon - Hundra omistliga ting

Lucy Dillon kom in i mitt hjärta med sina karaktärer med brista hjärtan och genom alla söta små hundar. Där har hon stannat kvar och böckerna går från klarhet till klarhet. De blir helt enkelt bara bättre och bättre!

Gina Bellamy har haft ett tufft år. Hon återhämtar sig från en tuff sjukdomsperiod, mannen Stuart har lämnat henne för en ny kvinna och nu har hon tvingats lämna deras drömhem och flytta till en ny lägenhet. Den nya lägenheten blir till dessutom till råge fylld med flyttkartonger från det nyligen sålda huset. Den ro Gina kände när hon såg alla tomma ytor i lägenheten är försvunnen och Gina är märkbart besviken. Hon bestämmer sig alltså för att rensa ut; slänga eller skänka bort större delen av alla prylar. Hundra omistliga ting får hon spara, hundra saker som hon inte kan leva utan. Saker som faktiskt betyder något, på riktigt. Processen för Gina långsamt tillbaka till livet igen. Hon har god hjälp av kompisen Naomy och arbetet med renoveringen av Domaregården, en gång Ginas drömhus, nu ägs den av snyggingen Nick och hans fru...

Dillon tar upp ett problem som nog väldigt många känner till. Behovet av att spara på prylar som minnesamuletter. Vi fyller våra hem med mer och mer saker och får själva knappt plats. Men är egentligen inte minnena kring prylarna är viktigare än prylarna i sig själv. Så frågan är, behöver vi alla prylar? En mycket intressant frågeställning som jag tänkte mycket på medan jag läste.

Som vanligt skriver Dillon fängslande och det känns verkligen som om jag lär känna hennes karaktärer. De blir till vänner och jag sörjer när de är ledsna och skrattar med dem när livet leker. Gina är en stark huvudkaraktär som får det lite för tufft i livet men hennes agerande och tankebanor är imponerande, ett otroligt starkt personporträtt. Ginas före detta man verkar vara ett riktigt svin, fy för honom. Nog för att äktenskapet inte verkar ha vara det lyckligaste men det ursäktar inte hans beteende! Återigen faller jag helhjärtat för en hund.  Vinthunden Buzz dyker oväntat upp men får en stor betydelse. Jag kan verkligen se honom framför mig, mager och med svansen mellan benen och jag konstaterar återigen med klump i magen att den däringa greyhound-industrin är helt jäkla sjuk! 

Hundra omistliga ting är lite djupare, lite mörkare, än Lucy Dillons tidigare romaner. Det är också den av hennes romaner som jag gillat allra bäst. En mycket, mycket stark fyra!

Titel: Hundra omistliga ting
Författare: Lucy Dillon
Förlag: Forum
Utgiven: 2015-01
Sidor: 488
Adlibris | Bokus

David Levithan - Världens viktigaste kyss

Det är det enda vi begär av er. Var något mer än stoft.

Jag blev rekommenderad att läsa Världens viktigaste kyss av en kollega med orden att det här var en av de bästa böckerna hon någonsin hade läst. Starka ord och ord som hade kunnat leda till att boken blev en rejäl besvikelse för mig. Vilken bok kan liksom leva upp till det betyget? Uppenbarligen den här, den kommer i all fall bra nära.

Jag har alltid varit förtjust i unika berättarröster, de där rösterna som en inte kan glömma utan som lever kvar i bakhuvudet långt efter det att boken är utläst och satt i bokhyllan. Jag tänker till exempel på den unisona berättarrösten i Vi kom över havet som gav mig rysningar längs ryggraden. Berättarrösten/erna i Världens viktigaste kyss liknar den tidigare nämnda väldigt mycket. Här berättas historien av de homosexuella män som dog av aids under 80-talat. Tillbakablickar från den tiden varvas med skildringar av huvudhändelsen i nutid, där två unga killar bestämmer sig för att slå världsrekord i att kyssas. Under mer än 32 timmar måste deras läppar konstant röra vid varandras, och de måste stå upp enbart med stöd från den andre.

Harry och Craig har båda sina skäl till kyssen och för sina egna strider, kämpar med sina inre demoner. Kring dem samlas familj och vänner men även dem som vill dem illa, som ser kyssen som något vulgärt och ont. Där finns också andra unga män som kämpar med sin sexualitet och sina förhållande. Neil och Peter som umgås varje dag och blåhårige Avery och rosahårige Avery som precis träffats och ska ut på sin första dejt. Här finns också Cooper vars hela liv just fallit sönder.

Allt berättas som sagt av de män som inte finns kvar för att se händelsen, de som fick kämpa sina krig i det dolda, de som fick offra allt - till och med sina liv - för att få en chans till att vara den de ville vara. Det är en stark berättelse, den ger mig rysningar och tårar i ögonen men lämnar mig ändå med en smula känsla av hopp. Även om det går otroligt långsamt förändras ändå situationen för den man som väljer att vara med en annan man. Deras kärlek är, i alla fall på många platser, inte fullt lika förbjuden längre.

Det är väldigt svårt att läsa Världens viktigaste kyss och inte bli berörd. Den är dessutom skriven på ett helt fantastiskt språk. David Levithan har verkligen sitt eget sätt att skriva, han kan få fram så mycket med väldigt få ord. Han hittar alltid rätt i det stora virrvarr av ord som finns att välja mellan, kopplar försiktigt ihop dem och får till det till meningar som träffar precis rätt. Översättningen är genomförd med bravur av Helena Hansson som lyckats få till alla skiftningar i språket.

Världens viktigaste kyss borde läsas av alla, gammal som ung. Inför som kurslitteratur i skolan, köp hem till bokhyllan, ladda upp med en drös diskussionsfrågor och sätt igång och läs, nu!

Titel: Världens viktigaste kyss
Författare: David Levithan
Förlag: Gilla böcker
Utgiven: 2014-09
Sidor: 197
Adlibris | Bokus