Författare: Sara Kadefors
Utgiven: 2013
Sidor: 327
Språk: svenska
Recensionsex från Lilla Piratförlaget, tack!
Handling: Lex går sista terminen på gymnasiet men känner väl egentligen att hon inte hör hemma i skolan. Helst ligger hon hemma på sängen och varvar rökande med filosoferande och dagdrömmar, till mammans stora fasa.
Lex pappa sitter i fängelse för att ha förskingrat pengar. Han tycker mest synd om sig själv och vill ha medömkan. Den enda människan Lex tål är Jonatan. De har alltid ställt upp för varandra och det som de inte vet om varandra är inte värt att veta. Men så träffar Jonatan en kille och lämnar Lex i sticket.
Lex som är emot allt som är mainstream bestämmer sig för att starta bloggen Själens sår där hon under alter egot Maya skriver en snyftarhistoria om en hemsk uppväxt hos en kriminell pappa. Hon uppmanar också sina läsare att tänka självständigt och inte följa strömmen. Bloggen får stor uppmärksamhet och plötsligt efterfrågas bilder på Maya och deltagande vid premiärer. Lex tvingas vända sig till Jonatan som blir hennes stylist. Med en blond peruk, smink och galna kläder tar Maya premiärerna och journalisterna med storm.
"Något fel har jag i alla fall gjort /../ Kan du inte åtminstone spela dataspel? Chatta och instagramma och sånt där? Nåt som man fattar?"Annars är Lex mamma fullt upptagen med nya pojkvännen Bruno hon har träffat på Zumban. Han är en ungdomsförfattare med prestationsångest och blir himlastormande glad när han får flytta in i samma lägenhet som en livs levande tonåring. Kanske kan han få inspiration till nästa stora roman?
Lex pappa sitter i fängelse för att ha förskingrat pengar. Han tycker mest synd om sig själv och vill ha medömkan. Den enda människan Lex tål är Jonatan. De har alltid ställt upp för varandra och det som de inte vet om varandra är inte värt att veta. Men så träffar Jonatan en kille och lämnar Lex i sticket.
Lex som är emot allt som är mainstream bestämmer sig för att starta bloggen Själens sår där hon under alter egot Maya skriver en snyftarhistoria om en hemsk uppväxt hos en kriminell pappa. Hon uppmanar också sina läsare att tänka självständigt och inte följa strömmen. Bloggen får stor uppmärksamhet och plötsligt efterfrågas bilder på Maya och deltagande vid premiärer. Lex tvingas vända sig till Jonatan som blir hennes stylist. Med en blond peruk, smink och galna kläder tar Maya premiärerna och journalisterna med storm.
Det börjar tillslut blir svårt att hålla reda på rollerna. Vilka åsikter och berättelser är Mayas och vilka är Lex egna?
Egna noteringar: Jag älskar Sara Kadefors! Hon är så duktig på att krypa in under huden på sina karaktärer. Jag var 16 när Sandor slash Ida kom och jag minns den med värme. Lex bok blev jag nyfiken på så fort jag såg den härliga boktrailern men jag måste erkänna att innehållet överraskade mig. Jag försökte att inte läsa allt för mycket om boken innan jag hade läst den, så hade inte fattat hur djup boken skulle vara. Men det var bara till bokens fördel.
Lex är egentligen en rätt osympatisk tjej. Jag stör mig på hennes avoghet mot allt och alla, framför mot andras lycka. Samtidigt tycker jag så ofantligt synd om henne. Hon vet inte riktigt hur hon ska förhålla sig till livet och har en tydlig introvert ådra. Hon har samtidigt lyckats genomskåda det mesta. Hon tror inte på betygshetsen, jämställdhet låter väl bra i teorin och hela bloggvärlden dissekeras totalt.
Påhittade Maya å andra sidan är enormt irriterande. Hennes texter är knepiga på gränsen till bisarra och tillsammans med Jonatan skapar de en karaktär som bryter mot alla normer och regler. Men folk köper det, det är det som är det galna. Sara Kadefors trotsar utseendehetsen och låter en udda fågel i peruk, rökmunstycke och en märklig blandning kläder bli den som slår.
Påhittade Maya å andra sidan är enormt irriterande. Hennes texter är knepiga på gränsen till bisarra och tillsammans med Jonatan skapar de en karaktär som bryter mot alla normer och regler. Men folk köper det, det är det som är det galna. Sara Kadefors trotsar utseendehetsen och låter en udda fågel i peruk, rökmunstycke och en märklig blandning kläder bli den som slår.
Mammans nya kille Bruno verkar vara en ytterst osympatisk kille och en riktig mansgris. Usch, jag får krypningar i hela kroppen bara av att tänka på honom. Jag undrar vad Lex mamma egentligen ser hos honom. Samtidigt kan jag inte låta bli att fnissa lite åt beskrivningarna av honom. Jag pratade om personskildringar på en skrivarkurs för ungdomar idag och vi konstaterade att osympatiska skildringar nästan de roligaste att skriva. Bruno bara måste ha framkallat en del fniss av Sara när hon hittade på honom!
I Sandor slash Ida tog Sara Kadefors upp problematiken med mailkonversationer, att vem som helst kan dölja sig bakom mailadressen. Lex bok är en fin uppföljning och en dänga till bloggvärlden. Tänk att Lex lyckas lura hela bloggosfären genom att hitta på en snyftig historia och bli stylad i ett urval second hand-kläder! Inte ens klasskompisarna känner igen Lex när hon spelar Maya och de har gått i samma klass i tre år.
Sara Kadefors har gjort det igen, hon har gett oss en ny karaktär att älska och störa oss på. Jag hoppas på en filmatisering - jag tror att Lex bok skulle passa finfint på vita duken. Har ni inte läst - gör det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar