Slutet
är här. Gör dig redo.
VARNING!
Viss känsla av obehag kan infinna sig vid läsning! Du kommer garanterat se dig
över axeln en extra gång i Stockholms innerstad.
Tiden
är inne. Stockholms undergång närmar sig med stormsteg. Det sker genom zombies,
väderfenomen, en komet, förfrysning inifrån eller demoner. En sak är i alla fall
säker. Det är inte säkert att bo nära Stockholm! I alla fall om man får tro
berättarkollektivet Fruktans skräcknoveller om Stockholms undergång.
Jag
har kanske inte gjort mig ett namn som skräckfantast. I själva verket är jag
ett fegt litet Skrutt som drar sig för att läsa skräck, rädslan för vad som
finns i mörkret när lampan är släkt är allt för stor. Men när jag hörde talas
om Stockholms undergång kunde jag
inte hålla tassarna borta längre och boken kändes dessutom som en nödvändighet
i bokhyllan på jobbet – dess närhet till Stockholm och allt. Och visst, en del
av novellerna ger en rysningar längs ryggraden. Alla dessa händelser äger ju
trots allt rum på platser jag väl känner till, gator där jag själv har vandrat.
I
12 noveller får vi ta del av hur Stockholm går mot sin undergång. Novellerna
håller en hög klass, men givetvis finns det de som tilltalar mig mer än andra.
Boel Bermanns båda noveller Råttorna och
De vita är riktigt vassa och får mig
supersugen att äntligen plocka ner Boels debutroman Den nya människan från bokhyllan där den legat allt för länge. De vita är nog den novell som lämnar mig
mest berörd med sin sorgliga berättelse om att människorna förfryser inifrån
och ut och blir allt kallare och kallare.
Anders
Fagers 5 timmar är också en rysare då
den är så verklighetstrogen. En meteorit är på väg rakt mot jorden och beräknas
slå ner mitt i Stockholm. Kaoset blir totalt när alla invånare vill fly.
Novellen är skriven som en slags rapport med nedräkning till nedslaget. Att
vägen mot Roslagen och Norrtälje nämns gör att det blir ännu verkligare, att
orten där jag sitter och läser nämns.
Värd
att nämnas är också Andreas Rosells Allt
vi byggt upp skall vi riva ner som hela tiden tar oväntade vändningar och
Eira A Ekres otäcka Regnbågen. Att en
vacker regnbåge kan vara bakgrunden till massdöd är en väldigt otäck och
obehaglig tanke. Det är nästan så jag drar mig för att se en regnbåge efter
läsningen. Riktigt obehaglig är också Christian Enbergs Öde land. Den bjuder på bokens ruggigaste inledning:
Stockholms undergång är den perfekta
pendlingsboken, novellerna är precis lagom långa för en bussresa eller en
sträcka på tunnelbanan. Extra creepy blir den som sagt om man läser den i Stockholm,
mitt i händelsernas centrum, det är knappt så jag skulle våga det!
Titel: Stockholms undergång
Författare: Andreas Rosell,
Boel Bermann, Christian Enberg, Eira A Ekre, Erik Odeldahl, Fredrik Stennek,
Jörgen Gavelin, Malin Gunnesson, Martin Gunnesson, Patrik Ogenstad och Anders
Fager
Förlag: Undrentide
Utgiven: 2014-07
Sidor: 253 sidor
Utgiven: 2014-07
Sidor: 253 sidor
Jag har bara läst de sju första novellerna, men än så länge verkar vi tycka ganska lika :)
SvaraRaderaJag gillade den också! Och har aldrig ens varit i Stockholm, kan tänka mig att det blir extra effektfullt om man bor där :)
SvaraRadera