Titel: Barnens ö
Författare: PC Jersild
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2014-01 (1976)
Sidor: 326
Det här med att bokcirkla är för mig, trots min gedigna läsbakgrund, en ny företeelse för mig. Men som jag gillar och uppskattar det. Idag drog vi igång en bokcirkel på jobbet som är fri för alla att anmäla sig och sju glada läsare slöt upp med mig och kollegan för att diskutera Barnens ö. Det är en bok väl värd att cirkla om för den innehåller så många aspekter, tankar, vägval och funderingar.
Elvaåriga Reine ska egentligen tillbringa sommaren på Barnens ö då hans ensamstående mamma fått jobb i Uddevalla över sommaren. Han känner dock att han inte kommer få tid att fundera över livet där så han bestämmer sig för att dra en riktig rövare och stanna kvar i Stockholm under sommaren. En stressig försovningsmorgon så har han kollrat bort modern, ett brev med en falsk signatur till kollot där det står att han har blindtarmen får bort det problemet ur världen. En lång härlig sommar i total frihet väntar.
Pengar kan kanske vara bra att ha, man måste trots allt ha mat i magen. Toppen, ett jobb på ett kransbandsmåleri löser den saken. Inget att göra - hänga på ett teatersällskap låter som en kul grej. Men det är inte helt lätt att vara ensam elvaåring i storstan. Morsans kollega Stig är en riktig skitstövel och dyker upp och lägger beslag på Reines hemnyckel. Dricker massa öl, tar med Reine på båttur där han sedermera kastar Reine över bord för att han är så smutsig. Tur att underbara Nora är med på båten. Nora med de coola perukerna.
Det är så mycket i Barnens ö som gör mig förbannad. Reines mamma till exempel. Hur kan hon inte få nys om att hennes son drar runt i Stockholm och inte ens kommer fram till Barnens ö. Hur kan hon tycka jobb och karlar är viktigare än sin son? En son som hon enligt Reine lämnade ensam hemma i lägenheten redan som tre-fyraåring när hon jobbade. Hon begår så många konstiga handlingar i den här boken att det inte är sant. Och Stig sen, vilket svin rent ut sagt! Jag förstår Reines rädsla för att bli vuxen. Men också alla andra vuxna människor. När en ensam elvaåring dyker upp, frågar man inte vem han är, vad han har för sig? Var det så himla annorlunda på sjuttiotalet?
Reine har väldigt många tankar, och det finns gott om ställen jag skrattar högt åt. Han har så sköna funderingar. Han fokuserar mycket på änglar, att alla goda människor en dag kommer få vingar. Han ägnar mycket tid åt att fundera över hur dessa vingar ser ut. Måsvingar är bra kommer han fram till, måsarna kan ju fälla in sina vingar så de nästan inte ens synd. Tänk er att ha svalors stora vingar på ryggen, då behöver man gå framåtböjd hela tiden.
Reine tänker som sagt mycket. Jag blir dock undrades över om en elvaåring egentligen tänker så mycket på vissa tankar. Många gånger glömmer jag bort att Reine bara är 11 år, för han framstår som mycket äldre. Sen är han ibland så naiv att han snarare tycks vara yngre.
Reine är livrädd för att komma i puberteten så den dagliga kontrollen av sina könsorgan så att han absolut inte har fått några hår är väldigt viktig. Kommer man i puberteten är det enda man kan tänka på sex och sånt svineri vill verkligen inte Reine ägna sig åt. Man undrar över vilken syn på sex och sånt som Reine egentligen har. Vad har han egentligen sett och hört? Har det något med hans jakt efter en fadersgestalt att göra? Reine vet nämligen inte vem hans far är.
På tal om könsorgan. Nyligen blev filmatiseringen av Barnens ö förbjuden i Australien och innehav av den kan ge upp till tio års fängelse för barnpornografi. Efter att ha läst boken kan jag faktiskt ha en viss förståelse för detta, för vissa scenerier reagerar jag verkligen på när jag läser. VI har helt klart blivit mer misstänksamma kring allt sådant. Och det väcker helt klart en diskussion om vad som är okej och inte.
Jag överraskades över hur lätt det var att ta Barnens ö till mig. PC Jersilds språk är tidlöst och lättillgängligt. Det är svårt att tro att boken har nära 40 år på nacken. Läsningen flöt på snabbt och jag ville verkligen veta vad Reine skulle hitta på härnäst. Han är verkligen en helskön karaktär som lämnar ett avtryck efter sig.
För den som vill veta vart Reines liv för honom kan jag tipsa om att läsa Ypsilon som handlar om att olika karaktärer från författarens författarskap ringer på Jersilds dörr, däribland Reine. Jag har bara fått delar av de stycken som handlar om Reine återberättade för mig men det ökade faktiskt min förståelse av Barnens ö och redde ut några frågetecken jag hade, inte helt fel!
Det här med att bokcirkla är för mig, trots min gedigna läsbakgrund, en ny företeelse för mig. Men som jag gillar och uppskattar det. Idag drog vi igång en bokcirkel på jobbet som är fri för alla att anmäla sig och sju glada läsare slöt upp med mig och kollegan för att diskutera Barnens ö. Det är en bok väl värd att cirkla om för den innehåller så många aspekter, tankar, vägval och funderingar.
Elvaåriga Reine ska egentligen tillbringa sommaren på Barnens ö då hans ensamstående mamma fått jobb i Uddevalla över sommaren. Han känner dock att han inte kommer få tid att fundera över livet där så han bestämmer sig för att dra en riktig rövare och stanna kvar i Stockholm under sommaren. En stressig försovningsmorgon så har han kollrat bort modern, ett brev med en falsk signatur till kollot där det står att han har blindtarmen får bort det problemet ur världen. En lång härlig sommar i total frihet väntar.
Pengar kan kanske vara bra att ha, man måste trots allt ha mat i magen. Toppen, ett jobb på ett kransbandsmåleri löser den saken. Inget att göra - hänga på ett teatersällskap låter som en kul grej. Men det är inte helt lätt att vara ensam elvaåring i storstan. Morsans kollega Stig är en riktig skitstövel och dyker upp och lägger beslag på Reines hemnyckel. Dricker massa öl, tar med Reine på båttur där han sedermera kastar Reine över bord för att han är så smutsig. Tur att underbara Nora är med på båten. Nora med de coola perukerna.
Det är så mycket i Barnens ö som gör mig förbannad. Reines mamma till exempel. Hur kan hon inte få nys om att hennes son drar runt i Stockholm och inte ens kommer fram till Barnens ö. Hur kan hon tycka jobb och karlar är viktigare än sin son? En son som hon enligt Reine lämnade ensam hemma i lägenheten redan som tre-fyraåring när hon jobbade. Hon begår så många konstiga handlingar i den här boken att det inte är sant. Och Stig sen, vilket svin rent ut sagt! Jag förstår Reines rädsla för att bli vuxen. Men också alla andra vuxna människor. När en ensam elvaåring dyker upp, frågar man inte vem han är, vad han har för sig? Var det så himla annorlunda på sjuttiotalet?
Reine har väldigt många tankar, och det finns gott om ställen jag skrattar högt åt. Han har så sköna funderingar. Han fokuserar mycket på änglar, att alla goda människor en dag kommer få vingar. Han ägnar mycket tid åt att fundera över hur dessa vingar ser ut. Måsvingar är bra kommer han fram till, måsarna kan ju fälla in sina vingar så de nästan inte ens synd. Tänk er att ha svalors stora vingar på ryggen, då behöver man gå framåtböjd hela tiden.
Reine tänker som sagt mycket. Jag blir dock undrades över om en elvaåring egentligen tänker så mycket på vissa tankar. Många gånger glömmer jag bort att Reine bara är 11 år, för han framstår som mycket äldre. Sen är han ibland så naiv att han snarare tycks vara yngre.
Reine är livrädd för att komma i puberteten så den dagliga kontrollen av sina könsorgan så att han absolut inte har fått några hår är väldigt viktig. Kommer man i puberteten är det enda man kan tänka på sex och sånt svineri vill verkligen inte Reine ägna sig åt. Man undrar över vilken syn på sex och sånt som Reine egentligen har. Vad har han egentligen sett och hört? Har det något med hans jakt efter en fadersgestalt att göra? Reine vet nämligen inte vem hans far är.
På tal om könsorgan. Nyligen blev filmatiseringen av Barnens ö förbjuden i Australien och innehav av den kan ge upp till tio års fängelse för barnpornografi. Efter att ha läst boken kan jag faktiskt ha en viss förståelse för detta, för vissa scenerier reagerar jag verkligen på när jag läser. VI har helt klart blivit mer misstänksamma kring allt sådant. Och det väcker helt klart en diskussion om vad som är okej och inte.
Jag överraskades över hur lätt det var att ta Barnens ö till mig. PC Jersilds språk är tidlöst och lättillgängligt. Det är svårt att tro att boken har nära 40 år på nacken. Läsningen flöt på snabbt och jag ville verkligen veta vad Reine skulle hitta på härnäst. Han är verkligen en helskön karaktär som lämnar ett avtryck efter sig.
För den som vill veta vart Reines liv för honom kan jag tipsa om att läsa Ypsilon som handlar om att olika karaktärer från författarens författarskap ringer på Jersilds dörr, däribland Reine. Jag har bara fått delar av de stycken som handlar om Reine återberättade för mig men det ökade faktiskt min förståelse av Barnens ö och redde ut några frågetecken jag hade, inte helt fel!
Betyg:
Handling: 3/5
Karaktärer: 4/5
Språk: 4/5
Berättarteknik: 3/5
Handling: 3/5
Karaktärer: 4/5
Språk: 4/5
Berättarteknik: 3/5
Jag var ju bara några år äldre än Reine när jag läste boken, och jag minns att jag tyckte att just den delen var härligt befriande, att han klarade sig själv utan vuxna. Jag tyckte inte det var onaturligt eller konstigt, så det kanske var så på 70-talet...
SvaraRadera