Titel: Så har jag det nu
Författare: Meg Rosoff
Förlag: En bok för alla
Utgiven: 2012-09
Igår var det återigen dags för bokcirkel och tårta och vi kom äntligen på ett passande namn till vårt lilla gäng: RoLiT, dvs Roslagens Litteratur- och Tårtsällskap. Hur bra är inte det? Böcker och tårtbakning har trots allt blivit obligatoriska inslag.
Den här månaden har vi läst Meg Rosoffs Så har jag det nu (How I live now), en tunn men allt annat än händelsefattig bok. 15-åriga Daisy skickas till England för att tillbringa sommaren med sina fyra kusiner som bor i ett stort hus mitt ute på landet. En stor kontrast för Daisy som bor mitt i New York. Det politiska läget i världen är oroligt och Daisys moster måste snart åka till Oslo för möten. Snart smäller en bomb i London och "någonstans runt sju- eller sjuttiotusen personer dödades". Kusinerna har dock svårt att ta kriget på allvar, på landet är livet underbart utan vuxna i närheten. Daisy blir dessutom himlastormande kär i kusinen Edmond. Tyvärr hinner så verkligheten ifatt barnen och de evakueras från sitt hem. Daisy och nioåriga Piper förs åt ett håll och Edmond, tvillingbrodern Isaac och äldre brodern Osbert åt ett annat. Kommer de träffas igen?
Jag hade lite svårt för Rosoffs språk, meningarna var stundom oförskämt långa. Jag förstår att det är ett stilgrepp men det får mig att tappa skärpan. Eller vad säger ni om den här första beskrivningen av Daisys kusin Edmond:
Nu måste jag berätta hur han ser ut innan jag glömmer för han är inte precis någon vanlig fjortonåring med den där CIGARETTEN och hår som ser ut dom om han kapat det själv med en yxa mitt i mörkaste natten, men bortsett från det ser han precis ut som en byracka, ni vet sådana som finns på hem för övergivna djur och som verkar lite hoppfulla och snälla och direkt lägger nosen i handen på en samtidigt som de bemöter en med något slags värdighet och i samma stund vet man att man kommer ta med den hem?
Mastig mening va? Något annat jag reagerar på är användandet av versaler. Ovan är det uppenbarligen cigaretten som är anmärkningsvärd och ordet blir därför helt versalt. Andra gånger är flera ord i rad skrivna i versaler för att skildra en dialog. På andra ställen vill Daisy förtydliga eller ironisera och då låter det Man Kunde Aldrig Veta. Märkligt.
På tal om dialoger så saknar jag verkligen dem i den här boken. Jag inser ju att det här ska föreställa Daisys återberättelse om vad som hände och att dialoger känns som onödig information men jag tror att jag kanske skulle känt mig mer nära karaktärerna om de fått uttrycka sig själva på ett eller annat sätt. Daisys berättelse är rätt nödtorftig på sina ställe och ibland irriterande detaljsnål. Kärleken till Edmond till trots har jag egentligen ingen bild av honom. Det saknas en pusselbit.
Daisy har ett väldigt problematiskt förhållande till mat, hon kan nog till och med beskrivas som anorektiker. Ändå eller kanske på grund av det är alla måltider, alla matbeskrivmingar mycket detaljerade. Vad för mat, hur mycket, avsaknaden av någon sort. Rosoff lyckas verkligen visa Daisys förhållande till mat och sin kropp utan att rakt ut nämna att hon är anorektiker och det tycker jag är skickligt.
Det är väldigt svårt att betygsätta Så har jag det nu. Å ena sidan tycker jag verkligen om skildringen av krigets utbrott och gång. Rosoff skildrar väldigt verklighetstroget vad som skulle kunna hända om ett krig skulle bryta ut i vårt moderna kommunikationssamhälle. Hur skulle vi tänka, reagera, bete oss?
Å andra sidan är det språket, berättartekniken, bristen på detaljer och dialoger. Jag köper det inte riktigt. Trean den ändå får är svag med boken förtjänar i alla fall ett såpass högt betyg.
Tårta blev det också minsann. Kaffetårta med valnötter. En mycket vuxen tårta och kanske lite svår för en som mig som inte gillar kaffe. Men den otroligt goda chokladganachen som spritsades på vägde faktiskt upp smakerna perfekt. Just nu är målet att baka ett år, recepten hittar vi i 2014 års väggalmenacka från Linda Lomelino (farligt att ha på väggen i arbetsrummet!) men jag tror att recepten kan återfinnas även i hennes tårtbok. Oväntat enkla recept att följa!
Nästa månad tar vi i RoLiT oss an Ray Bradburys Fahrenheit 451 som kommer ackompanjeras av Regnbågstårta. En intressant kombination.
Betyg:
Handling: 3/5
Karaktärer: 3/5
Språk: 2/5
Berättarteknik: 2/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar