John Green - Förr eller senare exploderar jag

Titel: Förr eller senare exploderar jag
Författare: John Green
Originaltitel: The fault in our stars
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 2013-01
Sidor: 308

OBS! Den här recensionen kommer innehålla spoilers om handlingen. Har du inte läst boken rekommenderar jag dig att läsa den här recensionen istället.

Beskrivning: Förr eller senare exploderar jag är en mycket stark skildring om 17-åriga Hazel som lever med obotlig lungcancer. Med hjälp av en ny slags medicin kan hon hålla cancertumörerna i styr men hon är beroende av syrgas dygnet runt då lungorna inte längre orkar syresätta hennes kropp.

På ett stödgruppsmöte för ungdomar med cancer, dit Hazel mycket motvilligt begett sig (mamman tror att hon är deprimerad - en vanlig biverkning av cancer - men Hazel menar på att det är en biverkning av själva döendet), träffar hon Augustus. Han är en jämngammal kille som återhämtar sig från bencancer och som därför varit tvungen att amputera ett ben. Redan vid första ögonkastet känner de att det är något speciellt på gång och medan känslorna djupnar kommer de varandra väldigt nära.

Boken kretsar även kring en bok, Ett storslaget lidande, som är Hazels bibel. Den handlar om en cancersjuk tjej och slutar mitt i en mening. Hazel har alltid undrat vad som händer med bokens karaktärer och har utan framgång försökt få tag i författaren Peter Van Houten för att få reda på svaret. Plötsligt får Augustus svar på ett mail han skickat...

Egna noteringar: På min inrådan har den här boken varit månadens bok i Bloggdala, den lilla bokbloggsbokcirkeln jag är med i. Jag har tidigare läst boken på engelska och även (upptäckte jag nu) recenserat den här.

Det känns alltid speciellt att läsa om en älskad bok, men Förr eller senare exploderar jag är lätt värt det! Jag dras omedelbart in i handlingen och tårarna börjar tidigt rinna eftersom jag vet vad som komma skall. Jag imponeras redan från början av Ylva Stålmarcks översättning då hon lyckats få med de språkskiftningar och den humor jag uppskattade så mycket på originalspråket. Översatta böcker brukar annars förlora mitt intresse då språket inte flyter. Men här är det mästerligt gjort!

Jag har saknat de fina karaktärsskildringarna John Green ger oss; Hazel som ser ironiskt på det mesta och typ alltid kan ge svar på tal, fantastiske Augustus som får mig bli smått förälskad, Isaac med sin förlorade syn... Jag stör mig återigen på Peter Van Houten för att han är så försupen och elak men har vid omläsningen en aning större förståelse för honom då jag vet vad han har varit med om. Alla föräldrar som finns där och lider då de vet att deras barn kommer dö innan de själva gör det. Kemin personerna emellan, framför allt mellan Hazel och Augustus är så fint skildrad.

Precis som när jag läste boken första gången skrattar och gråter jag om vart annat. Sambon kom in när jag var i slutet av boken och jag snyftade fram med rinnande tårar att "han dog den här gången med!" Vem har sagt att böcker inte frammanar känslor?

Jag har svårt att hitta något negativt med den här boken. Det blir ju lätt så med en av ens favoriter, man blir blind för dess eventuella brister. Det ska bli spännande att se vad mina bokcirkelvänner tycker om mitt val. 

Betyg:
Handling: 5/5

Karaktärer: 5/5

Språk: 5/5

Berättarteknik (bokens struktur): 5/5

Karaktärerna, kärlekshistorien, resan, den oväntade vändningen. Går inte ge något annat betyg.