Författare: Jan Henrik Nielsen
Förlag: Opal
Utgiven: 2013-05
Sidor: 280
Beskrivning: Nanna och hennes lillasyster Fride lever tillsammans med sin pappa i en bunker under ett hus på en liten skärgårdsö. Utomhus har de inte varit på flera år, Fride som är 6 år var bara en bebis när de stängde in sig. Utomhus har en sjukdom härjat som tagit död på naturen och nästan alla människor.
Så blir deras pappa sjuk just som han ska ge sig in till stan för att skaffa mat. Istället skickar han iväg Nanna och Fride för att hämta mat och medicin. På vägen mot stan inser de att platsen omkring dem inte är fullt så ödslig som de först trodde.
Egna noteringar: Jag missade Som om hösten kom på sommaren totalt när den kom i maj men jag är glad över att den hittade fram till mig till sist. Jan Henrik Nielsen har skrivit en fängslande dystopi om ett samhälle som utplånats av sjukdom, lite i stil med Sofia Nordins En sekund i taget. Vad gör man när först naturen blir sjuk och dör, sedan smittas människorna som bor där? Frågan verkar populär hos författare och vi möter den hos både barn- och vuxenförfattare. Stephen Kings Pestens tid är väl ett ypperligt exempel på det. Som om hösten... känns dock fräsch och fängslar mig direkt.
Boken riktar sig till barn i åldrarna 9-12 år men hade lika gärna kunnat ha en vuxen målgrupp. Karaktärernas handlingar är i mycket långt ifrån barnsliga och språket är vackert och poetiskt. Viss läsvana krävs, annars blir boken förmodligen svårläst och tungmatad. Är läskoden knäckt väntar en finstämd berättelse om två barn som möter en stor utmaning: att överleva i en totalförändrad värld.
Boken är norske Jan Henrik Nielsens första och förärades med NBUs debutantpris Trollkrittet när den gavs ut i grannlandet 2011. Målgruppen hos norska förlaget skrivs förresten till 12-16 år och det låter mer trovärdigt. Jamg hoppas att detta inte blir den enda boken av Nielsen. Han har potential att bli något!
Egna noteringar: Jag missade Som om hösten kom på sommaren totalt när den kom i maj men jag är glad över att den hittade fram till mig till sist. Jan Henrik Nielsen har skrivit en fängslande dystopi om ett samhälle som utplånats av sjukdom, lite i stil med Sofia Nordins En sekund i taget. Vad gör man när först naturen blir sjuk och dör, sedan smittas människorna som bor där? Frågan verkar populär hos författare och vi möter den hos både barn- och vuxenförfattare. Stephen Kings Pestens tid är väl ett ypperligt exempel på det. Som om hösten... känns dock fräsch och fängslar mig direkt.
Handlingen är sorglig och jag ser livet i bunkern framför mig, hur det är att växa upp utan att känna solljus på kroppen, där det enda djuret är en låtsasfjäril målad på en vägg. Samtidigt är det en berättelse om kärlek, att hålla ihop, om hopp. 12-årige Nanna tar hand om sin sex år yngre syster och även om hon ledsnar ibland agerar hon med ett stort tålamod. Jag blir alltid varm av att läsa om syskonkärlek.
Boken riktar sig till barn i åldrarna 9-12 år men hade lika gärna kunnat ha en vuxen målgrupp. Karaktärernas handlingar är i mycket långt ifrån barnsliga och språket är vackert och poetiskt. Viss läsvana krävs, annars blir boken förmodligen svårläst och tungmatad. Är läskoden knäckt väntar en finstämd berättelse om två barn som möter en stor utmaning: att överleva i en totalförändrad värld.
Boken är norske Jan Henrik Nielsens första och förärades med NBUs debutantpris Trollkrittet när den gavs ut i grannlandet 2011. Målgruppen hos norska förlaget skrivs förresten till 12-16 år och det låter mer trovärdigt. Jamg hoppas att detta inte blir den enda boken av Nielsen. Han har potential att bli något!
Jag hoppas det kommer en fortsättning på den här boken men det kommer troligen inte att hända
SvaraRadera