Hannah Harrington - Tyst

Titel: Tyst
Författare: Hannah Harrington
Förlag: Harlequin (rec-ex, tack!)
Utgiven: 2013-06
Sidor: 320

Beskrivning: "Att säga förlåt är inte tillräckligt."

Chelsea tillhör innegänget på skolan men det är viktigt att hon gör som bästa kompisen Kristen säger, annars vet hon att hennes tid i rampljuset är över. Hon är trots allt bara förste hovdam till skolans drottning Kristen... Hemligheter har aldrig varit Chelseas starka sida vilket gynnar hennes plats i "hovet". Hon är snarare skvallerdrottning vilket lett till många sårade känslor och brustna självförtroenden. En kväll får dock Chelsea betala dyrt för sitt skvaller. En kille blir svårt misshandlad när hans hemlighet kommer ut och han ligger i koma på sjukhus.
Chelsea tar beslutet att berätta för polisen om vad som har hänt. Hon ångrar sig rejält och frågar sig varför hon inte höll tyst. Därför bestämmer hon sig dessutom för att avge ett tystnadslöfte. Om hon är helt tyst kan det väl inte gå fel? De två besluten leder till att den tidigare populäre Chelsea blir både utstött och trakasserad. Man sätter inte dit vem som helst!

Genom sin tystnad möter Chelsea dock nya, helt oväntade vänner. Dels Asha som är vänligheten själv, hon stöttar helhjärtat Chelseas beslut att vara tyst. Dels skateboardkillen Sam, som motvilligt accepterar henne trots att han borde sky henne som pesten då killen som blev nedslagen är Sams bäste vän.

Tillsammans med Asha och Sam kan Chelsea kanske upptäcka vem hon verkligen är och vem hon vill vara.

Egna noteringar: Det är några år sedan nu jag prenumererade på Harlequin, då var valet Prélude, tidigare Kärlek & Familj. Det jag tycke var så skönt med de böckerna var att de var okomplicerade. Eller, fel ordval, sluten var lyckliga i alla fall och man visste hur det skulle sluta redan från start. Vid den tidpunkten behövde jag det okomplicerade. Att det kommit något som heter Harlequin Teen hade jag missat men jag blev genast nyfiken och efter att ha läst Tyst är jag positivt inställd. Jag håller tummarna att övrigt böckerna i högen hemma håller samma klass.

Tyst är väldigt tankeväckande och både trovärdig och fin. Den tar upp både mobbning och skvaller och igenkänningsfaktorn från den egna skoltiden är rätt stor även om Harrington här givetvis vässar upp det lite extra. Det tunga ämnet till trots är boken på sina ställen väldigt rolig, framför allt i situationer som frammanas av att Chelsea inte pratar.

Persongalleriet är väldigt starkt. Chelsea är en person jag stör mig otroligt mycket på i början men under bokens gång förändras hon och växer som människa. Jag gillar tanken på tystnadslöfte och tycker det är imponerande att hon lyckats hålla det. Jag skulle inte klara mig länge, även om jag är sjukt envis. Jag älskar karaktären Asha, hennes kommentarer träffar alltid helt rätt och hon är odelat positiv vilket känns skönt. Jag gillar hennes sprudlande personlighet och att hons er det goda i människor. Sam känns nästan som en kliché såsom han beskrivs i boken men han beskrivs som en ytterst skärpt kille. Jag skulle gärna vilja ha både Sam och Asha som vänner.

Tyst skulle passa bra som klassrumsläsning. Det finns många moraliska dilemmor att ta upp och analysera i grupp. Grupptryck, mobbning, misshandel och festandet är några men även positiva händelser som att våga stå upp för vad som är rätt även om man har mycket att förlora, att tro på det goda i människan, att förlåta.

Boken har sina fel och brister; jag undrar till exempel varför Chelseas mamma har så svårt att acceptera dotterns tystnadslöfte. Jag undrar också hur all mobbning och trakassering kan äga rum så öppet på skolan utan att någon lärare uppmärksammar och reagerar nämnvärt på det. Bokens positiva saker överväger dock de negativa och jag är nöjd när jag slår igen den.

Jag måste få tillägga att jag tycker att Harlequin Sverige har lyckats med sitt omslag. Originalet ser väldigt trist ut måste jag säga, helt i silver och titeln mitt på. Harlequin Australia kör på ett liknande omslag som Sverige men jag gillar det inte alls, tror det är luggen som förstår lugnet i bilden. Och vad säger ni om den brittiska upplagan? Jag tycker snarare att den liknar en barnbok med det blåa och valet av typsnitt. Vilket omslag gillar ni bäst?