Cathryn Constable - Vargprinsessan

Titel: Vargprinsessan
Författare: Cathryn Constable
Förlag: Opal
Utgiven: 2013-09
Sidor: 284

Beskrivning: Den föräldralösa Sophie Smith bor på en internatskola där hon delar rum med vännerna Delphine och Marianne. Hon drömmer om att få resa till det Ryssland som figurerat i den bortgångne faderns berättelser men inser att hon får nöja sig med att åka på matlagningskurs i Hardy Country på lovet. Ödet vill dock annorlunda.

Efter ett möte med en rysk kvinna i skolkorridoren blir Sophie med vänner ombedda att åka till Ryssland för att där göra reklam för skolan. Resan går inte riktigt som planerat. Istället för att stanna i St. Petersburg som planerat blir de placerade på ett tåg och sedan övergivna på en öde station ute i den ryska vinterskogen, mitt under en snöstorm. De räddas av den vackra men gåtfulle prinsessan Anna Volkonskaya och blir inbjudna till hennes stora, en gång vackra men nu förfallna slott. Ett slott bevakat av vita vargar. Prinsessan Anna har ett speciellt intresse för Sophie och hennes humör är väldigt oberäkneligt.

Sakta träder en fantastisk berättelse om slottets tidigare invånare fram. En berättelse som sträcker sig ända fram till nuet.

Egna noteringar: Vargprinsessan är en riktig saga. Miljöerna, handlingen, personerna - allt passar in. Cathryn Constable har med sin debutbok skapat en klassiker som jag tror kommer leva kvar länge.

Omslaget är otroligt vackert, med sin mystik och sina milda färger och komma locka många tjejer att plocka upp boken. Är jag stereotyp som säger tjejer och utesluter killarna? Helt ärligt är detta en typisk "tjejbok", prinsessa, sagoslott, vackra vita vargar...

Jag har inte varit i Ryssland och har heller inte så stor bild av hur det kan se ut där. Miljöerna som målas upp av Cathryn Constable känns dock väldigt trovärdiga och jag kan tydligt se dem framför mig. Tågstationen i St. Petersburg, tågen som tuffar fram, det förfallna slottet med sina vargdetaljer.

Handlingen är väluppbyggd och jag dras omedelbart in i boken som inleds med en av Sophies drömmar om en flykt genom ett snölandskap. Berättelsen kan kanske vara lite väl uppenbar på sina ställen och som vanligt är det huvudpersonen som kopplar ihop de olika ledtrådarna sist av alla men det är bara smådetaljer.

Det finns dock ett par saker som jag kan störa mig på. Det känns till exempel som att Sophie har ett väldigt konstigt förhållande med sina vänner Delphine och Marianne. De känns inte jämställda. Följande dialog äger rum mellan tjejerna när de kommit till prinsessans vinterpalats, där Sophie är den som fångar prinsessan Annas intresse.

"Kanske... kanske prinsessan ser något i dig som andra inte ser..." Hon [Delphine] skakade på huvudet. "Men vad skulle det vara? Vad är det som gör dig så speciell?" "Jag är inte speciell", sa Sophie. "Det vet vi ju!" Men... sedan hon kommit till Ryssland var det som om en gnista hade tänts i henne. Hon kanske inte var speciell, men hon kände sig i alla fall mer levande nu, som om det plötsligt fanns oanade möjligheter i hennes liv. Marianne tog av sig glasögonen, vilket var ett säkert tecken på att hon var trött. "Det kanske handlar om samma sak som för den där kvinnan som liknade dr Starova - hon som hälsade på i skolan och övertalade rektorn att skicka med dig på resan", gäspade hon. "Hon kanske tycker synd om dig." Sophie nickade. Så var det nog.

Tjejerna sitter alltså och försöka hitta en anledning till varför Sophie får uppmärksamhet, som att det måste finnas en anledning. Det känns som om kompisarna tycker att Sophie ligger lite lägre på skalan, att hon inte har samma värde. En annan fundering är om Sophies mamma. Hennes pappa nämns på flera ställen i boken och hon har ett inramat fotografi på sin pappa på nattduksbordet. Mamman däremot nämns ytterst lite. Vad hände med mamman? Var finns hon i den här berättelsen?

Vargprinsessan är som sagt Cathryn Constables debutbok och jag hoppas att det kommer mer i samma stil!