En hemlighet kan förändra allt

Titel: Insurgent
Författare: Veronica Roth
Utgiven: 2012
Sidor: 525
Genre: Dystopi
Serie: Divergent #2
Språk: engelska

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar.

Beskrivning: Insurgent börjar där Divergent slutade. Tris, Four, Caleb, Marcus och Peter befinner sig på flykt bort från Erudite. De flesta ur Abnegation och Dauntless är döda eller splittrade, Will är död, Tris föräldrar likaså och staden är i kaos.
De hamnar ute på landet hos de fridfulla Amity. De får tillåtelse att stanna, Amitys samhälle får bli en fristad från all osämja. Vapen och bråk är inte tillåtet och Tris och Four vet att de inte kommer kunna stanna där länge.

Trots fristaden är stämningen ostabil bland flyktingarna från Dauntless och Abnegation som samlats där. Efter övertalningsförsök lyckas Tris till slut få reda på varför hennes föräldrar dog. De hade som uppgift att skydda en hemlighet som absolut inte fick hamna i Erudites händer. En hemlighet som kan komma att förändra precis allting om den kommer ut.

Egna noteringar: Jag vet inte om det var så många som läste min recension av Divergent som publicerades här i december men den som gör det upptäcker snart att jag blev helt såld. Det var en av de bästa böckerna jag läste 2012. Även om jag fick hem Insurgent då i december blev det dock aldrig att jag läste den. Många uppföljare är så mycket sämre och jag klarade verkligen inte av att få min läsupplevelse förstörd. Sista veckan på semestern var det så dags. På sätt och vis är jag tacksam för att jag väntade så länge. Jag vet inte om jag psykiskt hade klarat att vänta på en avslutande bok i serien i nära ett år. Det räcker att jag näst intill grät då jag insåg att det var långa 2 1/2 månader kvar till den 22 oktober då avslutande Allegiant kommer.

Det är svårt att recensera en bok som gjort en lyrisk. Det här är så bra skrivet! Det går inte att klaga på att läsningen är långtråkig, boken är så späckad med action att det knappt får plats på sidorna. Samhället är i kaos, falangerna är splittrade, ord står mot ord, handling mot handling. Handlingen förs framemot till det ofrånkomliga. Kommer Tris få tag i informationen hennes föräldrar har beskyddat med sitt liv. Vad kan det vara för information som är så farlig att den absolut inte får delas och spridas? Spänningen är olidlig boken igenom och det går inte att lägga den ifrån sig.

Jag vill återigen lyfta fram Veronica Roths persongalleri. Hon är så fantastisk på att göra sina karaktärer levande. Ingen är helt igenom ond eller god. Det är svårt att känna igen Tris som hon var i första boken, men om jag skulle ha sett mina föräldrar bli mördade och själv hade skjutit ihjäl en av mina bästa vänner hade jag också förändrats. Tris genomgår en känslomässig berg- och dalbana och som följd både tar och genomför hon en rad impulsiva och ogenomtänkta beslut. Sorgen och frustrationen framstår så tydligt, det gör ont att läsa om hennes lidande. Någonstans i grunden finns dock den gamla Tris kvar och hon har en styrka och beslutsamhet som är beundransvärd.

Kärleksrelationen mellan Tris och Four påverkas självklart av allt som har hänt. Four har dessutom egna bekymmer. De kämpade hårt för att få varandra men kommer deras kärlek att överleva alla motgångar? De har bägge två gått igenom så mycket, för det dem närmre varann eller är deras relations dödsdömd redan från start? Veronica Roth har verkligen skapat ett dynamiskt kärlekspar i Tris och Four. De har med- och motgångar och lycka varvas med trubbel i paradiset. En sak jag är otroligt tacksam över att det är dessa två i fokus, bokens totala avsaknad av triangeldrama är uppfriskande!

En annan viktig frågeställning i boken är hur Tris vänner, då främst Christina, ska reagera när de får reda på att det är Tris som sköt Will. Hur ska hon kunna någonsin våga se dem i ögonen och berätta? Tris håller denna information inom sig och det bland annat det som får henne att freaka ut, det är en hemlighet för stor för att bära själv.

I Insurgent ges en mer nyanserad bild av de olika falangerna, även de falanger som får ytterst lite utrymme i Divergent närmas och vi lär känna de olika egenskaperna. Jag fascineras till exempel väldigt av Candors sanningsserum, men också av Amitys fridfulla leverne.

Slutligen, slutet! Slutet! Vilken cliffhanger! Allt ställs på sin spets och jag säger bara en sak - WOW! Det är helt omöjligt att inte längta efter Allegiant. För den som undrar så är det idag 48 dagar kvar tills boken släpps och vi äntligen kan få reda på vad som händer. Nån mer än jag som har nedräkning?