Halli hallå - här kommer Lilian Brøgger

Jag är hopplöst obevandrad när det gäller illustratörer. Jag känner såklart till de största svenska, och ett fåtal internationella som jag håller varmt om hjärtat men i övrigt - ett svart hål. Framför allt när det gäller våra nordiska grannländer. Kan knappt nämna en enda. Därför var det riktigt spännande att höra Erik Titussons samtal med den danske illustratören Lilian Brøgger på LitteraLund. Det var ett spontant samtal då Lilian hoppade in med väldigt kort varsel då Roger Mello som var inbokad var tvungen att ställa in i sista stund. Men spontant kan vara riktigt givande och intressant!

På svenska kan man ta del av Lilian Brøggers illustrationer i den finurliga lilla bilderboken Sally hittar en sax (Lilla Piratförlaget) men på originalspråk finns det betydligt mer att hitta.

Tillsammans med författaren Louis Jensen håller Lilian Brøgger på med vad hon själv kallar sitt livsverk. "Fyrkantiga berättelser" är väl det närmsta man kan komma om man översätter det till svenska. Sammanlagt är det tänkt att bli 1001 berättelser som berättas i en fyrkant. Hittills har de under 25 år gett ut 9 band.

Genom att följa projektet kan man också följa Lilian Brøggers utveckling som illustratör. Hon har använt sig av många olika tekniker under åren. Grafik, akvarell, collage. Inför varje projekt väljer hon den teknik hon har svårast för så att hon kan utveckla sig själv, de fyrkantiga historierna är Lilians egen utbildningresa, visst låter det spännande? I det senaste bandet, det nionde, är samtliga av Brøggers illustrationer handtecknade, tidigare har hon delvis använt datorteknik.

Tyvärr fick vi aldrig se någon bild under samtalet hur de fyrkantiga historierna såg ut, däremot flertalet bilder. Det är nämligen inte så enkelt som att det är en bild per historia. Nej, Lilian kombinerar tio berättelser och gör det till en enda. Hon läser berättelserna och gör en skiss med det som har fastat, det är inte säkert att det kommer med något från varje historia ens en gång. Bilden fångar upp innehållet med startar också en ny historia. 

Visst låter det intressant? Jag blev riktigt nyfiken på det här projektet och funderar faktiskt på om jag skulle köpa mig ett av dessa band. Kan vara bra träning att öva sig lite på danskan också, det lilla jag lärde mig på den kurs jag läste börjar falla rejält i glömska!

Tycker du också att det låter spännande? Du hittar några av böckerna här, här, här och här.

Dag 24: Bookface friday

Dag 24: #bookfacefriday För att vara första försöket blev det rätt okej tycker jag, haha. 

Skrämmande och lite läskigt att läsa om vad våra vanligaste skönhetsprodukter  egentligen består av! #bokutmaningapril (ska försöka arbeta mig ikapp, resa och sjukdom fick mig att komma efter rejält!)

Liebster award x2

Det hinner hända en del när man är borta från datorn några dagar (magsjuka, say no more,,,). Till min glädje har jag blivit nominerad till Liebster award av både Nelly och Jenny. Tack för nomineringarna, det här är precis vad min tillkvicknade hjärna behöver!

Det finns så klart lite regler:

1. Länka tillbaka till personen som nominerade dig.
2. Svara på frågorna som du fick av personen som nominerade dig.
3. Nominera 11 andra bloggar med färre än 200 följare.
4. Gör 11 frågor till dem som du nominerar.
5. Meddela de nominerade via sociala medier/bloggar.

Och förlåt min tråkighet men jag orkar inte nominera vidare den här gången. Det känns som att de flesta bloggar jag brukar titta in hos redan har blivit nominerade både en och två gånger. Visst känns sådana här nomineringar lite som barndomens kedjebrev? :)

Nellys frågor:

1. Vilken är din absoluta favoritbok?

Får jag bara välja en? Min topp tre skulle nog se ut som följande: Fangirl av Rainbow Rowell, Godnatt mister Tom av Michelle Magorian och The fault in our stars av John Green. Det är i alla fall de böcker jag läst flest gånger och äger flest exemplar av. 

2. Om du fick leva i en bok, vilken bok skulle du välja då?

Fangirl-. Jag skulle gilla gå på college och vara kompis med Cath och Levi.

3. Vilken filmatisering av en bok är den bästa du har sett och varför?

Förr eller senare exploderar jag. De har lyckats fånga det där essentiella i boken och gjort om det till rörlig bild. Skådespelarna är superba, miljön och händelserna precis som jag föreställt mig. Den är bara så bra!

4. Om du hade en superkraft, vad skulle det vara då?

Jag skulle vilja ha en läkande-kraft så jag kunde hjälpa personer som blivit skadade eller sårade.

5. Var gillar du bäst att läsa någonstans?

I soffan, i sängen, i hängmattan på vår lilla tomt. Var som helst nånstans där jag kan krypa upp i ett hörn och försvinna in i bokens värld.

6. Marry, kiss, kill - Jace (The mortal instruments), Etienne St. Clair (Anna and the french kiss) och Harry Potter (Harry Potter)
Väljer att formulera om frågan till "marry, kiss, kick" för jag gillar inte ens att diskutera vem jag skulle behöva döda. 

Hm, svåra val. Marry: Harry Potter (han känns trygg och stabil men ändå lite äventyrlig). Kiss: Etienne St. Clair (Fransmän ska vara bra på kyssar har jag förstått men attsingen vad jag skulle få ont i ryggen, räknade jag ut det rätt är inte Etienne längre än max 1,65 och jag med mina 1,80 skulle känna mig galet lång) Kick: Jace (han behandlar ju inte direkt folk i sin omgivning särskilt schysst...)

7. Litterär pojkvän?
Jag är ju bra förtjust i Levi i Fangirl alltså...

8. Vilken bok längtar du allra mest efter att köpa hem just nu?
The Heir av Kiera Cass

9. Zombies eller varulvar?
Varulvar tror jag. Lite lättare att föra en dialog med dem då de kan anta mänsklig form...

10. Favoritbokblogg just för tillfället?

Justin på Justin's Book Blog brukar skriva bra och intressanta recensioner om nyutgiven amerikansk YA.

11. Brukar du äta eller dricka något samtidigt som du läser? I så fall vad?

En kopp te brukar ofta stå och bli kallt vid min sida och choklad sitter ju aldrig fel.

Jennys frågor:

1. Vad läser du just nu?

Just nu nu befinner jag mig faktiskt mellan två böcker men högst upp i min TBR-hög hittar man Odinsbarn och Half bad: Ondskans son.

2. Vilken är din senast köpta bok?

Råkade visst få med mig Echo & Noah av Katie McGarry hem från affären idag. Det är farligt att vistas i exil hemma för många dagar i rad!

3. Vad får dig att köpa/inte köpa en viss bok?

Att köpa: snyggt omslag, fin bakgrundstext, bra förhandssnack, rekommendation från de jag litar på när det gäller boksmak.

Att inte köpa: när boken blir för hypad, när den recenseras i för många tidningar, när den får fina utmärkelser. Sa jag att jag har svårt för allt för finkulturella böcker.

4. Vilken/vilka är din/a favoritförfattare?

Rainbow Rowell och Michelle Magorian delar nog på förstaplatsen.

5. Spelar det någon roll för dig vilket kön/etnicitet författaren har när du väljer att läsa en viss bok?

Absolut inte. Jag brukar faktiskt inte lägga så mycket vikt på författaren över huvud taget. Visst kan det ibland vara bra att ha i åtanke var en författare står politiskt/ståndsmässigt (Jag skulle till exempel ha väldigt svårt för en författare som i sin bok är ytterst kritisk mot sexualitet/etnicitet) men varifrån hen kommer eller vilket kön hen tillhör är väl inte ett dyft viktigt?

6. Vad betyder språket i en bok för dig?

Väldigt mycket. Jag är språknörd och om jag hakar upp mig på en dålig grammatik, stavfel eller bara dålig meningsuppbyggnad har jag ytterst svårt att läsa klart boken i fråga. En riktigt välskriven bok kan dock få mig otroligt lycklig.

7. Vad får dig att vilja läsa om/inte läsa om en bok?

Språket, relationen mellan bokens karaktärer, dolda metaforer. Jag läser inte om böcker jag tycker är för pretentiösa, tunga eller tråkiga. Sådana där jag med nöd och näppe klarar av att ta mig igenom.

8. Vad får dig att läsa fler böcker av samma författare?

Se svaren på fråga 6 & 7.

9. Vad får dig att tycka om en bok?

Återigen, se svar på fråga 6 & 7.

10. Vad tycker du är viktigast när det gäller vad du läser (språket/innehållet/huvudpersonen eller annat)?

En kombination av det du nämner i frågan. Det ena funkar så att säga inte utan att de andra delarna är där.

11. Vilken bok skulle du rekommendera mig att läsa?

Jag ser på Goodreads att du enbart tycks ha läst Eleanor & Park av Rainbow Rowell så jag skulle rekommendera Fangirl (!!!), Attachments och Landline av samma författare. Såg jag rätt på Gilla böckers instagram-konto härom dagen kommer den sistnämnda på svenska i höst!!!

Pust, det var många frågor det. NU tror jag att jag måste pausa och läsa en stund! :)

Nina LaCour - Inte vem som helst

En bok jag läste för evigheter sen men inte tyckt till om är Inte vem som helst av Nina LaCour. Märkligt att jag har missat skiva klart det här, inlägget har legat i utkast-mappen ända sen jag läste boken i... ja, närdå? Jag har inte ens skrivit upp den i min läst-lista. Hittade notering om boken i september 2014 så då nån gång i alla fall. Jag minns fortfarande boken i alla fall så något intryck måste boken ha gjort i alla fall. Men ha förståelse för att mina tankar blir lite osammanhängande här och var. Jag tjuvar bokens beskrivning från förlaget för lite vagt är ändå minnet så här ett halvår efteråt.

Colby ska vara roadie åt bandet The Disenchantments under en vecka på sommaren efter gymnasiet. En av de tre bandmedlemmarna är Bev, som han är bästis med i en evighet. Han och Bev ska åka i väg till hösten, alla andra ska plugga vidare på college, men inte de. De ska hänga runt i Europa i ett år. Colby har ägnat oändliga timmar åt att planera året, och han är grymt peppad. Fast det är inte Bev. Hon har ångrat sig, och just när turnén börjar berättar hon att hon sökt in på college istället. Colby är besviken, arg och hjärtekrossad, men han biter ihop, det här ska ju bli en fantastisk sommar.

Om att bli vuxen, om att växa ifrån varandra, om att tvingas inse att vissa drömmar aldrig kommer att bli verklighet, om att gå sin egen väg.

Inte vem som helst utspelar sig bara under några dagar, det är den sista roadtripen innan gänget går skilda vägar. Det är också The Disenchantments första turné och ska sanningen fram är de inte särskilt bra, men vad gör väl det när tjejerna spelar med hjärta och dessutom är snygga? Bev, Meg och Alexa får i alla fall spela klart sina spelningar.

Omslaget lockar med somrig känsla och en lättsamhet så bokens svärta kommer som en positiv överraskning. För det är inte så enkelt som det först framgår. Colbys förälskelse i bästisen Bev är obesvarad och han blir otroligt sårad av att hon ljugit och hemlighållit saker för henne. Relationen dem emellan får sig en rejäl törn när han får reda på sanningen.

Morbror Pete och Colbys pappa spelade också i ett band när de var unga. När ett omslag till en av deras kassettband som Colbys mamma målat hittas som tatuering blir det en jakt för att hitta vem tatueringen tillhör. Plötsligt känns det väldigt viktigt att hitta vem det är som har tatueringen på sig. I början tyckte jag den här delen var helt irrelevant men i bokens slut förstod jag hur väldigt viktigt detta spår var. Jäkligt bra gjort av Nina LaCour måste jag säga.

Bokens karaktärer påminner en hel del om John Greens persongalleri. Jag jämförde många gånger boken med Var är Alaska? och Pappersstäder och det är riktigt bra beröm, tro inget annat. Karaktärerna blir så levande. Bev som täljer små träfigurer av personer och saker de möter på färden – det är hennes sätt att distrahera sig. Colby skissar, favoritmotivet är såklart Bev, vem annars. Bevs nacke, Bevs händer... osv.

Tiden blir lite smått oviss – den utspelar sig i nutid men inslag av förr – freestyle, folkabussen (Melinda, klart den har ett namn) och musikstilen (The Supremes, The Runaways). Samtidigt förstår en att det är nutid den utspelar sig i. Bara det är otroligt snyggt gjort!

Inte vem som helst är min första bekantskap med Nina LaCour men det kommer inte vara den sista!

Titel: Inte vem som helst
Författare: Nina LaCour
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2014-06
Sidor: 293
Adlibris | Bokus

Den fascinerande Ilon Wikland

Det finns nog inte många personer idag som inte någon gång har sett illustrationer gjorda av Ilon Wikland. Det är ju Ilon som gav utseende till de flesta av Astrid Lindgrens karaktärer. En av höjdpunkterna på LitteraLund var att höra Ilon Wikland samtala med Mark Levengood. Vilken fascinerande dam hon är!

De pratade om Ilons uppväxt i Estland, hur hon bara korta stunder bodde tillsammans med föräldrarna och framför allt växte upp hos sina mor- och farföräldrar. Hur hennes farmor satte den då 14 år gamla Ilon på den sista flyktingbåten som lämnade Estland med destination Sverige. När hon kom fram hamnade hon ganska snart på sjukhus med gulsot. Det var dit Ilons faster kom med papper och färger. ”Ritandet gjorde mig frisk. Så var det då och så är det fortfarande.”

Hon utbildade sig på Konstfack och på Signe Barths målarskola och så en dag hände det där som skulle få så stor betydelse i hennes liv. Hon var hemma med sina barn och behövde lite fickpengar. Genom en vän fick hon komma upp på Rabén & Sjögren för att träffa Astrid Lindgren. Med sig hem fick hon ett par sidor manuskript att provteckna. Året var 1954, boken hette Mio, min Mio och resten är så att säga historia.

I samtalet med Mark Levengood berättade Ilon att hon fick helt fria händer i tecknandet av Astrid Lindgrens figurer. Hon fick ställa frågor till Astrid så att Astrid fick förklara och utveckla men annars kom Ilon på karaktärer och miljöerna själv. Den enda egentliga konflikten hade de egentligen om Karlsson på taket. Ilon ritade honom som en gammal tjock gubbe med glasögon men där höll inte Astrid med. Så kom det sig att Ilon tillbringade ett halvår i Paris på ett stipendium och där på en marknad fick hon syn på en liten gubbe i blåa byxor, rutig skjorta och håret åt alla håll. Det var alltså Karlsson. Så Karlsson på taket är fransman för er som inte visste det!

Jag fick lära mig en hel del om bilderböcker i samtalet. En sak jag ofta slarvar med är titeluppslaget i böckerna men här menade Ilon på att det är bland det viktigaste i hela boken. Det är här hon försöker måla upp miljön som vi kommer möta i hela boken så barnen kan så sätta sagan i ett sammanhang. När jag så tittar i fler bilderböcker ser jag samma sak där. Spännande!

Jag blev så otroligt imponerad av Ilon Wiklands energi. Till LitteraLund kom hon från Berlin där hon deltagit på invigningen av en stor utställning med hennes bilder. Uppslutningen var så stor att insläpp fick ske i omgångar så att Ilon kunde ta alla i hand.

Trots sina värdiga 85 år finns det inga planer på att sluta illustrera böcker. När pågående projekt är klara ska hon dock ta timeout och rita för sig själv ett tag. Och just det där fascinerade mig nästan allra mest. Ilon Wikland är en av Sveriges allra största barnboksillustratörer – och allt hon vill är att ”få rita”. 

Leigh Bardugo - I ljusets makt

Alina Starkov är en nobody, en i mängden av kartograflärlingar i landet Ravkas armé. Hon är föräldralös och hade turen att växa upp tillsammans med kompisen Mal på hertig Karamsovs egendom. Vid bokens inledning är Alinas regemente på väg till andra sidan Ravka och för att komma dit måste de passera Ohavet, en sänka försatt i totalt mörker där skrämmande varelser gömmer sig. Under överfarten blir sandbåtarna överfallna av volkror. När en av dem anfaller Mal väcks en uråldrig kraft i Alina, en kraft stark nog att rädda Mal men kanske även stark nog att rädda hela det krigsskadade Ravka.

Alina visar sig vara en grisha, en magiker (och en ovanlig sådan!), och forslas omedelbart bort till Lilla Palatset där en helt ny värld öppnar sig för henne. Grishorna behöver inte svälta, där finns det mat i överflöd. De har varmt vatten att tvätta sig med och lyx i överflöd. Men träningen är hård och Alina har svårt att anpassa sig till det nya livet. Hon vet inte heller vem hon kan lita på - för även om hon blir Skuggmästarens nya gunstling verkar han dölja vissa saker för henne. Saker som kan förändra allt.

Med tydliga influenser av det forna ryska tsarriket liknar inte I ljusets makt något annat jag har läst. Gammalt blandas med nytt, realism med magi. Jag är ingen stor läsare av fantasygenren, men i år har jag läst flera stycken. Utmärkande för denna boken är det begränsade persongalleriet. Det är så skönt att det inte läggs namn på namn på namn utan Alina får vara huvudkaraktär och sedan är det en handfull personer runt henne som är centrala för handlingen. Så skönt för mig som lätt blandar ihop karaktärer. Vi ser just nu på nya säsongen av Game of thrones och jag hänger inte med alls!

Leigh Bardugos språk är riktigt vackert. Det är lättläst och rejält fängslande. Carina Jansson ska ha all credit för sin fina översättning som känns trovärdig och sann. Det är mycket ryska influenser även i språket med namn och detaljer. Kanske kan jag störa mig på att vissa ord kursiveras genomgående genom boken. Varför är det till exempel viktigt att gång på gång betona kefta, klädesplagget grishorna har på sig? Kanske är en idé första gången men att göra det konsekvent genom hela boken känns tjatigt. Det gäller för ytterligare några namn och begrepp.

I det stora hela tycker jag verkligen om I ljusets makt. Jag blev lite besviken över att det återigen handlar om en karaktär som är en grå liten mus men som utvecklas till att hon är vacker och åtråvärd - varför ska det alltid vara sånt fokus på skönhet? Detta gäller ju framför allt karaktärer av kvinnliga könet, män får ju gärna vara lite hårdbarkade - det gör dem tydligen sexiga. Men Alina är ändå cool, hon nekar till exempel att göra allt för stora magiska ingrepp på sitt utseende, hon vill känna igen sig själv. Över huvud taget tycker jag att Alina är en cool karaktär, hon utvecklas stadigt genom boken, lär känna sina styrkor och svagheter och är inte rädd för att visa upp både och. Ändå känns det lite som om vi bara suddar vid ytan av hennes karaktär så jag hoppas på att få veta mer om henne i nästa bok i serien. Del 2 i serien, Stormens öga, utkommer nämligen i september i år och jag längtar redan! Sen blir det en ny väntan till våren 2016 då tredje och avslutande delen Ur askan kommer på svenska. Som bokälskare tvingas du verkligen ständigt att öva på ditt tålamod!

Det var skönt att I ljusets makt var en relativt kort bok, många fantasyserier innehåller tjocka och tunga böcker vilket nog är en av anledningarna till att jag drar mig för att läsa dem. 300 sidor kändes så där alldeles lagom. Kanske hade det till och med gått stryka lite till ut mittenpartiet som var aningens långsamt men i det stora hela var det här en perfekt uppbyggd bok!

Titel: I ljusets makt
Författare: Leigh Bardugo
Förlag: Gilla böcker (Rec-ex, tack!)
Utgiven: 2015-04
Serie: Grisha-trilogin #1
Sidor: 296
Adlibris | Bokus | SF-bokhandeln

Det här när en får aha-upplevelser. Först när jag skulle leta reda på omslaget till I ljusets makt fick jag syn på originalomslagen och insåg att de här böckerna har jag både sett och läst om. Tänk vad en ändrad omslagsdesign totalt kan förändra ens syn på en bok!

Det kom ett välfyllt paket...

... egentligen redan i onsdags men då var jag ju på äventyr i landets södra delar så idag kunde jag äntligen hämta ut mitt efterlängtade paket i Boklusens hemliga bokbyte. Ett tjockt och härligt paket fyllt med godsaker.

Hela tre böcker innehöll paketet och jag har bara läst en av dem - vilket lyckokast! Hundar, hus och hjärtats längtan läste jag när den kom 2012 men eftersom jag har ett minne som ett såll kommer jag inte ihåg ett dyft så det blir perfekt att läsa om i sommar! Lisa Jewell har jag läst allt annat av men faktiskt inte just Efter festen. Ralphs party är däremot en favorit jag läst flera gånger och eftersom Efter festen är en uppföljare på den ska det bli kul att äntligen läsa. Det finns för få "vad hände efter det lyckliga slutet"-böcker tycker jag.

Det pratades så mycket om Ljus ljus ljus när den kom förra året att jag vägrade läsa den i ren protest men så här i efterhand var jag kanske lite väl hård så tack kära bokvän för att du ger mig en anledning att äntligen läsa denna omtalade roman.

I paketet hittade jag även ekologiskt te med smak av vildhallon (har inte testat just detta så det ska bli jättespännande), mörk fairtrade-choklad och lite fina uggle-saker. Ögonmasken är kanon - är tyvärr inne i en migränperiod och då är en ögonmask en räddning många gånger eftersom ljuset skär som eld. 

Åh, vilket fint paket. Tack snälla bokvän. Jag hittade ingen ledtråd i paketet men med tanke på igelkotten på baksidan och poststämpeln i Alvesta (jag har jobbat på just den postterminalen förresten) får mig att gissa på TidningsIda. Har jag rätt? Tack! Och tack Boklusen för ett fint genomfört bokbyte!

Nu ska jag titta på veckans Game of thrones, yay! :)