söndag 31 augusti 2014

Helena von Zweigbergk - Än klappar hjärtan


Solen har idag visat sig från sin bästa sida utanför fönstret och nu lämnar jag svenska ungdomslitteraturen bakom mig för att istället skriva om månadens Bloggdala-bok. Fortfarande svenskt dock, den här veckan tycks bli en hyllning till den svenska litteraturen!

Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk är boken vi tagit oss an den här månaden. En roman där vi får följa de tre systrarna Astrid, Sandra och Lena under några sommarmånader. Boken inleds när det är dags för Astrids äldste son Viktor att ta studenten. Astrid själv är ett nervvrak för utöver familjen kommer även Michael dyka upp. Michael som övergav henne och den då 1-årige Viktor och drog tillbaka till USA utan ett ord och lämnade Astrid helt förkrossad kvar. Som fick henne att skapa en glasbur kring sig dit hon inte släpper in någon, inte ens maken Henrik eller de tre barnen. Till studenten kommer såklart också Sandra. Dansläraren vars dansstudio håller på att gå i konkurs, samtidigt som äktenskapet med den allt mer alkoholiserade maken Per håller på att gå åt skogen. Sandra som inte klarar av Astrids präktighet. Lillasyster Lena kommer hon också, i sällskap med modern Kerstin. Lena som är blek och tyst. Som försvinner tidigt från festen. Lena som dagarna tidigare har fått beskedet om att hon är riktigt, riktigt sjuk. Lena som fortfarande skäms över vad som hände för nästan 20 år sedan.

Vissa böcker är bättre än andra att lyssna på, Än klappar hjärtan är en av dem. Helena von Zweibergks läser själv upp sin bok och gör det riktigt bra. I över en vecka höll hon mig fången med sin berättelse om de tre systrarna, bilresan till och från jobbet blev ett nöje, bortsett från sista skivorna då det var lite svårt att köra när tårarna ville rinna...

Ska man försöka sammanfatta boken med en innebörd är det hur fel det kan gå när man inte kommunicerar med varandra, när man inte är ärlig utan undanhåller saker och ting. Det budskapet lyckas verkligen von Zweigbergks ypperligt med att få fram. För är det något huvudpersonerna i boken är så är det självcentrerade, de är så upptagna av sig själva och sina egna känslor att de inte kan se upp och se vad som händer runt om kring dem. De tänker också en massa på hur orätt de tycker de övriga behandlar dem, men de kan själva inte få tummen ur för att kommunicera.

Vi får som sagt följa de tre systrarna under en sommar. Intressant är att vi får uppleva händelserna från alla tre systrarnas synvinkel. Deras berättelser hakar inte i varandra i tidsföljd utan efter att fått följa med Astrid under några veckor slungas vi tillbaka i tiden igen och hamnar hos Sandra. Samma händelser men sett ur hennes perspektiv och sedan tillbaka igen för att möta Lena. I början tyckte jag det var oerhört frustrerande, "det här har jag ju redan hört", men sen blev det intressant. För att se en händelse ur tre olika perspektiv ger en lite distans, får en att inse hur mycket som ligger i den individuella personens upplevelser. Medan Astrid till exempel upplever Lena som högfärdig, ser Sandra henne som sliten och Lena själv kämpar för att hålla ihop, för att trotsa sina smärtor och inre demoner.

Jag blir oerhört irriterad på väldigt många av personerna i boken. Jag satt vid flera tillfällen och svor för mig själ i bilen, tänkte "men ge dig nu, din idiot", "vad håller du på med människa?!". Sandras man Per skulle jag bara vilja ge en snyting, men också Astrid beter sig riktigt idiotiskt och fruktansvärt egoistiskt. jag tycker synd om systrarnas barn som tvingas uppleva sina föräldrars brister, det är de som är de stora förlorarna.

Jag är själv mellansyster i en skara av tre systrar. Det finns självklart en del igenkänning över syskonrelationen. Att vara tre systrar är speciellt, det är alltid två mot en av någon konstig anledning, är svårt att vara sams alla tre samtidigt. Samtidigt känns det som att det där växte bort när vi blev vuxna, behovet av bekräftelse försvann med åldern. Jag tyckte det blev lite märkligt att Astrid, Lena och Sandra fortfarande var så beroende av de andras bekräftelse och känslor, att tro att de andra hela tiden är emot en. Det blev helt enkelt lite för klyschigt emellanåt.

Än klappar hjärtan är en bok jag nog inte skulle läst om den inte dykt upp i vår lilla bloggbokcirkel. Därför är jag väldigt tacksam över att Elinas val föll på den här. Jag blev berörd av systrarna. Förvisso inte nådigt förbannad på dem, men det var ändå tråkigt att säga hejdå. Jag ville så gärna följa dem en liten stund till.

Titel: Än klappar hjärtan
Författare och uppläsare: Helena von Zweigbergk
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2013-09
Sidor (CD): 10 skivor
Bok: AdlibrisBokus
Ljudbok: Adlibris | Bokus

Betyg: 

lördag 30 augusti 2014

Per Nilsson - Otopia


Jag har ett väldigt svårt förhållande med Per Nilssons böcker. Vissa tycker jag mycket om, andra (som t.ex. Svenne) tar jag mig knappt igenom. Men när Nilsson kommer med nytt blir jag intresserad. Framför allt när det beskrivs som en dystopi, något jag efterlyst inom svensk ungdomslitteratur. Det är defenitivt något som omedelbart måste upplevas. 

"- Vi har haft tur, sa Pappan en stund senare. 
Jag tittade på honom. Väntade på att han skulle förklara. 
- Att vi finns, sa han. Att vi föddes här. Att vi får vara med och bygga världen. Att vi får se alla människors dröm bli verklighet. Det goda samhället. Paradiset på jorden. Det som återstår av jorden."

Mini har haft tur. Hon är född i Otopia. Drömstaden där människorna tillsammans bygger världen ny. Gemensamt ska de bygga upp världen igen efter att deras förfäder några generationer tidigare förstört den genom krig, religioner, storhetsvansinne. Ingen äger något. Barnen är allas barn, de bor inte med sina biologiska föräldrar. Det är förbjudet att själv äga, föremål är allas egendom. Behöver du en cykel tar du en ledig cykel i din närhet och cyklar i väg. Kärlek och sex är jämställt och fritt för ungdomarna. Känner du så känner du, vill du så vill du. Svartsjuka ska inte finnas. Tillsammans ska människorna hjälpas åt att inte begå samma misstag som förfäderna, att följa reglerna så att inte historien upprepar sig.
Men Miqi är av den nyfikna sorten. Och när några fåglar plötsligt dyker upp på himlen och hon gör ett oväntat möte börjar hon undra. Vad finns bortanför Otopia. Varför får man fråga om allt men inte om det finns en mur och vad som i så fall finns bortanför den? 

I bokens inledning är Miqi på väg. Utan plan. På väg nånstans, förr eller senare kommer hon till ett slut. Hon blickar tillbaka, återberättar de trettio dagar som är orsaken till att hon begav sig iväg. En serie händelser som förändrade hela hennes livssyn. 

Jag vet inte vad jag ska skriva om Otopia, vet inte vad jag ska tycka. Per Nilsson skriver så speciellt, med korta meningar. Fyllt med tankar om livet och om jaget. Punkt istället för komma. Dialogen känns transkriberad, låter precis som man gör när man pratar. Avbrott för tankar, korrigeringar och andhämtningar. 
"- Jag trodde. Jag trodde. Att du. Var en annan, sa jag."
Det är ett speciellt stilgrepp. Texten blir ryckig men samtidigt bygger det upp en spännande stämning. 

Handlingen ställer mig också funderande, lämnar mig tankfull. Den ger en dänga till sättet vi lever nu, men Nilssons framtid är också, precis som Miqi upplever det, värd att kritisera. Miqi är rätt egensinnig och innesluten i sig själv. Hon tycks helst vilja uppleva, få ta del av känslor utan att själv vilja dela med sig. 

Låter jag förvirrad? Boken gör mig förvirrad. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Det är ingen lysande dystopi, inte en värld såsom Divergent eller Hungerspelens Panem. Berättarrösten påminner nog mer om bioaktuella The giver, som jag också var lite rådvill om.  
Jag tror helt enkelt jag får lämna det där. Det öppna slutet bjuder in till uppföljare. Det skulle vara väldigt intressant att följa!

Och angående omslaget. Jag förstod det inte, helsvart, läderliknande med text i guld. Men så plötsligt gick det upp ett ljus och det känns riktigt smart. En aha-upplevelse helt enkelt. Hoppas ni också läser och förstår. 

Titel: Otopia
Författare: Per Nilsson 
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2014-08
Sidor: 230

Betyg:

torsdag 28 augusti 2014

Är svensk ungdomslitteratur på fallrepet?

Svensk ungdomslitteratur. Hur mår den idag? Hur står sig de svenska ungdomsboksförfattarna gentemot sina internationella kollegor? Det är frågor som givetvis inte är enkla att svara på, däremot kan det vara spännande att vända sig till statistiken och se vad den har att säga. Det tänker jag göra idag!

Det här är en högst vetenskaplig studie, om än i litet format. Studieobjektet är en biblioteksfilial i en medelstor svensk kommun, det vill säga min arbetsplats. Måltavlan är vår Unga vuxna-avdelning, mitt älskade skötebarn. Jag är därför medveten om att det är jag själv, och mina företrädare före mig, som påverkat statistiken genom våra inköp av böcker till hyllan. Jag är också medveten om att jag, när jag pratar om ungdomsböcker, nästan alltid syftar på de amerikanska, mest för att jag gärna läser dem på engelska direkt när de kommer ut. Däremot gör jag mitt bästa för att inte låta det här påverka mina inköp, då jag såklart inte bara kan se till mina egna intressen när jag köper böcker till biblioteket.

Min frågeställning är enkel - hur ser uppdelningen ut mellan svenska och utländska titlar (i bibliotekstermer uHc gentemot uHce)? Och hur förhåller sig de siffrorna gentemot utlåningsstatistiken? Finns det något slags mönster jag tidigare inte känt till? Statistiknörden i mig älskar att det genom några klick i bibliotekssystemet går att få fram massa intressanta siffror, sånt är ju så trevligt!

Beskrivning av studieobjektet:
En Unga vuxna-avdelning. Avgränsningen av litteraturen är lika enkel som krass. Är personerna i böckerna 16 år eller äldre hamnar de på Unga vuxna, uHc/uHce-böcker som handlar om personer upp till 15 år hamnar på Unga-avdelningen tillsammans med Hcg-böckerna. Undantag finns såklart alltid, det är en ständig diskussionsfråga. På hyllan står också böcker som klassas som vuxenböcker men som vi tycker passar bättre in på Unga vuxna. Ska man sätta en åldersstämpel på vår hylla är det 16-26 år men det är såklart bara en vägvisning.

Observera att när jag nedan talar om ungdomsböcker är det denna avgränsning jag gör, böcker för gymnasieåldern, det som internationellt kallas young adult.

Skådeplatsen.

Statistiken
På hyllorna ryms i nuläget 279 ungdomsromaner på svenska. Så hur fördelas då böckerna? Klart det måste presenteras i fina tabeller:

uHc - svenska ungdomsböcker
Totalt
 0-3 år
4-8 år
Äldre än 9 år
102 böcker
62
29
11

uHce - böcker översatta till svenska
Totalt
0-3 år
4-8 år
Äldre än 9 år
177 böcker
129
40
8

Utöver dessa står där även 37 böcker med signum Hc och 52 böcker med signum Hce. Skönlitteratur på engelska finns det också, enligt siffrorna klassas 30 som Unga vuxna, men de står inblandade bland vuxna skönlitteraturen på engelska. Det finns även faktaböcker, poesi och serier. Men de ingår inte i dagens studie, någon begränsning måste jag ändå göra.

Analys:
Fler översatta titlar än svenska ungdomsböcker med andra ord. Någon som är förvånad? Jag blev, om något, förvånad över att det var så många svenska ungdomsböcker, hela 37%. Jag trodde det var färre (har jag negativ inställning då?). Sverige 37% - Världen 63%, ändå helt okej statistik, inte sant?

Men oj, har ni sett fördelningen över tid? Vilken extrem ökning det har varit över lag med böcker för den här åldern de senaste åren! Visst har det säkert påverkats av att Unga vuxna-avdelningen skapades för ganska exakt två år sedan i samband med bibliotekets flytt till nya lokaler men jag tror att det vi ser är också en spegling av bokbranschen. Unga vuxna, young adult, crossover - kalla det vad du vill - har trots allt inte så många år på nacken och ökar fortfarande i ett stadigt flöde. Det är klart att det syns på bibliotekens hyllor. Men ändå, 68% av beståndet är 0-3 år gammalt.

Utlåningsstatistiken då? Det är ju en sak att böckerna står i hyllan, men de ska ju faktiskt lånas också! Vår hylla är fortfarande relativt ny, och utlånen ökar stadigt på den. Utlånen ökade med 62% augusti 2013 till augusti 2014 gentemot samma period 2012-2013, och det är minst sagt en bra ökning om man ser till att utlånen sjunker generellt på biblioteken idag.

414 lån, det stod uHc och uHce på Unga vuxna för. Kanske inte så många, men vi är trots allt bara en filial. Fördelningen då?

Svenska/uHc
Översatta/uHce
74 lån eller 18%
340 lån eller 82%

Ajajaj... det är här som mitt hopp för svenska ungdomsböcker börjar svikta. Det ser helt enkelt inte så ljust ut. Det sägs att statistik inte ljuger men kan det här verkligen vara hela sanningen? På mitt bibliotek är alltså inte ens var femte bok som lånas från Unga vuxna-avdelningen skriven av en svensk författare. Det känns tråkigt och djupt tragiskt, samtidigt som det nog är väldigt signifikativt över hur svenska ungdomars liv ser ut idag. De är mer internationella än någonsin och de som är läsare har koll på vad som händer på andra sidan Atlanten. Något som också utlånen av engelsk litteratur talar för. 74 utlån stod svenska ungdomsförfattare för. Motsvarande siffra för ungdomsböcker på engelska var 71 (en STOR ökning från året innan då signumet stod för 12 utlån).

Jag kan inte komma på något bra skäl till varför statistiken är som den är. Jag försöker prata om och tipsa om lika mycket svensk litteratur som utländsk. Vi skyltar väldigt varierat och försöker lyfta fram svenska författare. Välkända böcker lånas i större utsträckning, såklart, vilket kanske inte talar för uHc direkt. Hungerspelen, Divergent, John Greens utgivning... behöver jag säga att deras titlar sällan står inne på hyllan? Kanske är det värt att studera frågan djupare, kanske ska jag bara inse att det är så här det ser ut idag, på en biblioteksfilial i en medelstor svensk kommun. Kanske är det den här informationen jag ska basera höstens inköp på? Det är alltid ett vågspel, och det krävs inte mycket för att det ska tippa över åt än det ena, än det andra hållet. 

onsdag 27 augusti 2014

Håkan Lindquist - Regn och åska


På förra årets bokmässa stötte jag på en kompis och före detta kollega som tipsade om Håkan Lindquists böcker. Framför allt Om att samla frimärken som utspelar sig i det Oskarshamn som både min vän och Håkan Lindquist kommer ifrån. Den fick följa med hem tillsammans med Regn och åska, som jag valde att börja med. 

Regn och Åska, Åska och Regn. Ja, det är nästan så de låter, namnen på bokens två huvudpersoner. Svenske Oscar och estländske Rein. Två killar på snart 17 år (faktiskt på dagen lika gamla) som träffas när Oscar är på semester i Tallinn med sin mamma. Och det blir genast insta-love - såklart.

Det är förvisso skönt att läsa om en relation mellan två killar som något helt normalt, inte som en komplikation i sig. Men det faller lite platt. Kärleken som skildras är väldigt fin men det krävs en handling också och det tycker jag saknas lite. Det nuddas vid ytan, en killkompis till Oscar som plötsligt blir intresserad, breven från Oscars morfars bror... Men sen då? Oscar och Rein har fina samtal men de känns lite väl vuxna för två nästan 17-åringar som dessutom kommunicerar på engelska, ett språk ingen av dem har som modersmål. Fast gulliga tillsammans är de! Men jag måste erkänna, jag blir lite generad av alla sexscener.

Att boken ändå får en 3:a i betyg hänger på språket. Det är är kanske inte den mest händelserika boken men Håkan Lindquist får det att flyta på fint, det är ju stundom till och med riktigt poetiskt!

Titel: Regn och åska
Författare: Håkan Lindquist
Förlag: Charlie by Kabusa
Utgiven: 2011-03
Sidor: 220
Adlibris | Bokus

Betyg:

måndag 25 augusti 2014

Topp tio av höstens svenska ungdomsböcker

Hallå där! Det är tisdag, och tisdagar betyder såklart Top Ten Tuesday (i alla fall de veckor jag kommer ihåg det, jag är konstant dagvill!). Veckans tema är Top Ten Books I Really Want To Read But Don't Own Yet. Min första tanke är att protestera lite för jag känner faktiskt inte att jag måste äga böcker, även om jag längtar jättemycket efter att läsa dem. Vissa böcker lånar jag hellre på biblioteket! Min andra tanke är att jag vill korrigera veckans tema lite. Det är trots allt SVUNG-vecka! Därför ger jag er nu: Topp tio av höstens svenska ungdomsböcker jag verkligen vill läsa men som ännu inte nått min brevlåda eller ett bibliotek i min närhet.
  1. Per Nilsson - Otopia (rabén&sjögren)
    Lite fusk, den kom till bibblan förra veckan och ligger överst i läshögen, men jag längtar verkligen efter att börja läsa, vill börja helst igår!)
  2. Gunnar Ardelius – Vill ha dig så illa(rabén&sjögren) Mannen med de fina boktitlarna! Om ett kompisgäng efter gymnasiet. 
  3. Marta Söderberg – Ramona (Gilla böcker) låter lite som en klump i magen bok att läsa om en tonårstjej som efter flera år på institutioner nu ska ut i verkligheten igen och bli en "normal" tonårstjej. 
  4. Christin Ljungqvist – Rävsång (Gilla böcker)
    Och för att motivera mig till läsning kommer Christin Ljungqvist tre böcker vara min utmaning i Pocketslover's Tre på tre i höst!
  5. Magnus Ljunggren – Skärvor av J (Bonnier Carlsen)
    Nästa helg har vi bokkalas på biblioteken i kommunen för alla barn som deltagit i Sommarboken 2014. Besöker oss gör just Magnus Ljunggren. Han kommer förmodligen mest prata om sina böcker för yngre barn, men mina ögon dras helt klart till Skärvor av J istället.
  6. Maria Nygren – Miriam om natten (Bonnier Carlsen)
    Hade väldigt dubbla känslor om hennes Fjärde riket men är ändå nyfiken på denna. Och yay, jag vann den hos Läsekoftan igår!
  7. Patrik Lundberg – Onanisterna (Rabén Sjögren)
  8. Eva Susso & Moa Eriksson Sandberg – 8 saker du aldrig skulle våga (Gilla böcker)
    Som jag skrev redan i söndags, den här boken vill jag verkligen läsa, helst nu på en gång!
  9. Magnus Nordin – Varelserna 3: Fristaden (Berghs) Riktigt snygg och mörk grafisk romanserie, lättläst med mycket luft på sidorna och otäcka illustrationer i färg. Ett tips om ni inte läst, jag längtar som sagt efter del 3 nu!
  10. Mats Claesson – Kristallstaden (Bonnier Carlsen) Skriven av ägaren till SciFi-bokhandeln. Ovanligt med svensk Sci-fi för den här åldern.
Bör kanske påpekas att vissa böcker inte kommer förrän i slutet av året, men drömma om att få läsa dem nu kan jag väl få göra? :)

Josephine Bornebusch - Född fenomenal


De flesta känner till Josephine Bornebusch för hennes roll som Mickan i tv-serien Solsidan, en serie jag för övrigt har väldigt svårt för. Jag gillade mer hennes roll som reseledaren Linn i Playa Del Sol... Men det var ju inte tv-serier jag skulle skriva om nu, utan böcker. En bok närmare bestämt. Josephine Bornebusch debuterar nämligen i höst som ungdomsboksförfattare med boken Född fenomenal. En humoristisk skildring skriven i dagboksform av och om en helt vanlig tjej som heter Rut, eller ja, vanlig är hon ju inte, hon är faktiskt född fenomenal enligt egen utsago.

Rut är besatt av Anne Frank. Hon tänker ofta på Anne. Men faktiskt inte hela tiden. Som hon själv skriver:
"Med lätt överslagsräkning skulle jag tro att min vakna tanketid fördelas på det här sättet:
50 procent Anne Frank. 
30 procent andra världskriget.
20 procent lite mer nutida saker, som vad det blir till middag och sånt."
När det är dags för klassen att prata om klassresa är Rut helt på det klara med vad hon vill göra. Hon vill åka till Amsterdam för att besöka Anne Franks hus. Nu måste hon bara komma på ett sätt att övertyga resten av klassen. Och det är kanske inte det allra enklaste. Men är man överintelligent, väldigt smart och vet precis vad man vill så har man högt förtroende för sig själv. Det har i alla fall Rut. Och precis som alltid kan det gå ganska fel på vägen...

Åh, vad det är härligt som omväxling med en bok om en tjej som tror helhjärtat på sig själv. Som inte är osäker, utseendefixerad eller har problem utan som är "vanlig". Det känns fräscht och upplyftande helt enkelt! Rut har en ganska så normal familj även om storebrodern kanske inte är så intelligent. Men nu har han vunnit pengar och reser runt i världen och kommunicerar med Rut genom mail med en stor uns ironi.

Stundom blir boken helt hysteriskt rolig. Som när Rut ska skicka sms till Abbe för att tacka för den anonyma buketten rosor hon fick på sin födelsedag. Hon är så nervös att hon råkar skicka smset sju gånger. Abbe svarar så gulligt på varje sms, tills han börjar inse att det nog är något som gått snett... Eller Ruts sexfixerade bästis Magda som har en ytterst livlig fantasi och som har lite svårt att hålla sig till sanningen. Eller Ruts beskrivning av klassen som ett trasigt zoo. Bitvis känns texten som transportsträckor men när det väl klickar skrattar jag högt och glömmer bort att jag nyss tyckte det var småsegt.

Josephine Bornebusch har skrivit en riktigt bra ungdomsbok och jag hoppas att hon har mer att komma med för jag vill läsa mer. Hon fyller helt klart en lucka i svensk ungdomslitteratur som jag inte visste att jag saknade!

Titel: Född fenomenal
Författare: Josephine Bornebusch
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 2014-08
Sidor: 260
Adlibris | Bokus

Född fenomenal får inleda SVUNG, temaveckan om svensk ungdomslitteratur. 

söndag 24 augusti 2014

Laddar för SVUNG-vecka

Läsekoftan uppmanar till SVUNG-vecka mellan den 25 och 31 augusti. SVUNG (inte att förknippa med Sveriges ungdomsråd) är en temavecka om svensk ungdomslitteratur, hur bra låter inte det?

Hos Läsekoftan men även hos mig hamnar oftast den svenska ungdomslitteraturen i skymundan för den amerikanska Young Adulten. Hur kommer det sig egentligen? Det är en av de frågor som jag tänkte att jag skulle försöka komma fram till den här veckan som kommer. Recensioner på svenska ungdomsböcker kommer också att stå i fokus, kanske kommer det även någon lista och bra boktips. Ett kul tema och kanske precis vad jag behöver för att komma igång med bloggandet igen för just nu känner jag mig riktigt inspirerad!

Häng på du också vet jag!