Sonya Sones - En sån där vidrig bok där mamman dör

Förra sommaren läste jag Sonya Sones Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet och jag tyckte det skulle passa fint att läsa ytterligare ett av Sones verk denna sommaren. Okej, att det på Läsutmaning 2015 finns med en punkt om att läsa en bok på vers påverkade mig nog en hel del...

Rubys mamma dör och hon tvingas flytta tvärs över landet för att bo i Los Angeles hos sin skådespelarpappa som hon aldrig träffat eftersom han skilde sig från hennes mamma innan Ruby ens föddes. En pappa som alla älskar. Alla utom Ruby som inte alls vill vara där. 500 mil från sin nya, underbara pojkvän och sin allra bästa kompis Lizzie.

Jag kan verkligen inte komma fram till om jag gillar att läsa på vers eller inte. Det är sparsmakat, men samtidigt lyckas Sonya Sones få in väldigt mycket tankar och känslor i de (oftast) korta meningarna och trots den luftiga lay outen. 

Jag gillar det. Det gör jag. Gillar Ruby med all sin sorg och osäkerhet. Gillar faktiskt även pappan Whip som försöker så mycket men inte riktigt kan förstå att det inte är ett litet barn som flyttar hem till honom utan en tonårstjej. Alltså scenerna när han envisas med att köra henne till skolan och kramas till Rubys stora förskräckelse. De är faktiskt väldigt roliga.

En sån där vidrig bok där mamman dör är en snabbläst och välskriven bok som var värd sin tid, men jag vet som sagt inte om jag tycker böcker på vers är riktigt riktiga böcker ändå. Jag vill nog ha fyllda sidor, med fördjupning, med kött på benen så att säga. Därför ett medelmåttigt betyg. Men jag är ändå glad att jag läste och det känns ju skönt att kunna pricka av ännu en punkt på utmaningen! :)

Titel: En sån där vidrig bok där mamman dör
Författare: Sonya Sones
Förlag: Bonnier Carlsen

Utgiven: 2012-03
Sidor: 318
Adlibris | Bokus

Drömmen om en "slurp-bok"

Just nu har jag en enda stor längtan. Att hitta den perfekta "slurp-boken". En slurp-bok? Ja, alltså en sån där bok en bara flyter igenom, slurpat i sig i en läsning eller två. 

Det har varit ont om slurpböcker i sommar. De flesta böcker jag har läst har jag fått kämpa mig igenom, i stort sett omotiverad. 

Jag läste till exempel om City of fallen Angels, del fyra i The Mortal Instruments då jag typ glömt hela handlingen sen jag läste den då den typ kom. Försöker läsa klart den serien och The Infernal Devices men alltså. Första gången tyckte jag det var en bra serie... Nu? Den är ju ganska kass faktiskt! Jag läste ut boken men det förstörde lässugen rätt mycket. 

Nu slalomläser jag Shantaram och Analfabeten av Ivar Lo-Johansson. Den förstnämnda till privata bokcirkeln, den andra till bokcirkeln jag är med och driver på jobbet för våra låntagare. Bägge böckerna är intressanta och välskrivna men den ena är ju så sjukt tjock (650 sidor kvar till imorrn, gah!) och den andra är väldigt långsam. Inga böcker som säger slurp direkt. 

Så vad säger ni? Ge mig tips på slurp-böcker!!! Hjälp mig komma ur denna läskoma som bara gör mig mer och mer omotiverad till läsning. Vad ska jag läsa?

Camilla Davidsson - Pensionatet vid världens ände

OBS! Detta är en del i en serie. Spoliers från tidigare bok förekommer!

Jag tyckte om Under vintergatans alla stjärnor när jag läste den förra sommaren, även om det fanns vissa bitar jag störde mig på då. Samtidigt är det en bok som legat kvar i mina tankar många gånger, så kanske var jag lite för snål med mitt betyg. Klart är i alla fall att Pensionatet vid världens ände var en av mig välkommen och omtyckt uppföljare.

I första delen av serien ger sig Emma iväg och vandrar den tusenåriga pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i Spanien. Hon var sönderstressad, utbränd, och känslorna var i totalt kaos. Men längs leden kände hon att hon hittade sig själv. Det är dock först när hon kommer hem från sin vandring som resan börjar på riktigt. Resan som kallas livet. Nog för att Emma under vandringen fick en paus från det ständige strulet med den snygge Eric, från jobbstressen och utbrändheten men hemma i den lilla ettan i Stockholm är det inte lika lätt att fly. Snart är hon tillbaka i jobb-hets, kärlekstrassel och panik. Så får hon ett erbjudande om en vistelse på det karga Fårö.

Jag tyckte oväntat mycket om att åter få stifta bekantskap med Emma igen. Hon är på något sätt lätt att ta till sig. Sen blir jag ständigt irriterad på henne för att hon aldrig tycks lära sig av sina misstag. Går tillbaka till samma slags jobbstress igen, kan inte säga nej. Hon dras åter igen ner i en ond spiral och det gör just ont att läsa om detta. Samtidigt är det en otroligt välskriven skildring av en ung kvinna mitt i karriären som gör det alla andra förväntar sig av henne, emot hennes eget bästa. Sådana unga kvinnor tror jag tyvärr att det finns ganska många av i verkligheten.

Jag har aldrig varit på Fårö. Inte heller på Sandhamn som också figurerar en hel del i boken. Däremot får Camilla Davidsson fina miljöbeskrivningar mig otroligt sugen på att besöka dessa två platser! Kanske hade jag förväntat mig att större delen skulle utspela sig på just Fårö, i och med bokens beskrivning, och titel, men jag suger i mig det jag får i alla fall. De långa stränderna, den lilla gäststugan, pensionatet med den otroligt coola gamla damen som sköter det. Jag gillar verkligen det här.

Pensionatet vid världens ände är en fin roman och jag gillar att få fortsätta följa Emma, hon börjar kännas som en vän. Kanske går det lite för snabbt i handlingarna i slutet, jag hade gärna sett mer fokus på relationerna där och kanske lite mindre på karriären som ältas trätt mycket i bokens inledning, men i det stora så tycker jag att det här är en klar utveckling från Camilla Davidssons debut förra året som jag ändå tyckte mycket om. Jag ser med spänning emot nästa del i serien. Jag vill veta hur det går för stackars Emma!

Titel: Pensionatet vid världens ände
Författare: Camilla Davidsson
Förlag: Bladh by Bladh
Utgiven: 2015-08
Serie: Under vintergatans alla stjärnor #2
Sidor: 327
Adlibris | Bokus

I min brevlåda: Owlcrate juli 2015

Under semestern anlände så äntligen min andra och efterlängtade Owlcrate med tema Friendship. Åh, det är så roligt att få paket! Men eftersom jag är för trött för att filma får ni nöja er med bilder på den här boxen!

Den innehöll det här:

* Underbara Book Buddies från Girl of All Week. De skickades i två olika varianter. Dessa söta som heter "Observant Owls" och så "Chatty Cats". Hur nöjd är jag inte över att jag fick ugglevarianten?!

*En förpackning med "Super Awesome Postcards" från Archie McPhee. De är minst sagt... märkliga... men vykort kan kanske vara bra att ha?

* Ett jättefint, handstämplat armband från fandom shoppen Show Pony med texten Until the very end.  Ett fint citat från en av de allra bästa böckerna!

* Och så boken så klart: The night we said yes av Lauren Gibaldi med tillhörande bokmärke och signerad bookplate och en liten pin med ett bandnamn som ska spela roll i boken. Kul!

Har läst gott om den här boken och har varit lite sugen på att läsa så kul att det var den som låg i boxen. En bok om vänskap och kärlek - kan väl aldrig slå fel?

En rolig box! Nu längtar jag efter nästa!

Kristian Gidlund - Mot monsunens hjärta

Sakta försöker jag landa i verkligheten igen efter fyra sköna semesterveckor. Jag är fortfarande trött men med energi som börjar pyra undertill. Men nu ska det väl bli liv i Kattugglan igen!

En av böckerna jag har läst under uppehållet är den postumt utgivna Mot monsunens hjärta av Kristian Gidlund. Många var de tårar som fälldes när jag läste hans bägge tidigare böcker, hans bloggtexter och när jag lyssnade/såg honom delta i radio- och tv-program.  Han uttryckte sig på ett sätt som gick rakt in i hjärtat på mig och många många andra. 

Mot monsunens hjärta är helt och fullt annorlunda från I kroppen min vilket inte är så konstigt eftersom det här är reportage och texter från Kristians journalist-tid. Jag känner så tydligt igen drag i reportagen som är journalistik 1A, med en egen journalistutbildning är det svårt att undvika leta efter dem. Men det är välskrivet även om jag själv kanske inte finner allt intressant. Gidlund skrev texter som kanske inte alltid var riktade mot gemene man utan till den med specialintresse, framför allt inom musik och politik. Inte mina främsta genrer kanske men välskrivna texter kan en läsa ändå.

Kristian Gidlund var en duktig journalist men det var när texterna blir personliga som han glänste som mest. Det låter oerhört kallt att skriva, eller hur? Men faktum är att det är så jag känner. Jag är glad att jag läste det här eftersom den visar en annan sida av Kristian, den som inte är märkt av sjukdom och död, men i övrigt lämnar större delen av boken inga spår.

Titel: Mot monsunens hjärta
Författare: Kristian Gidlund
Förlag: Forum
Utgiven: 2014-08

Sidor: 190 sidor

Adlibris | Bokus

Semester!

Hallå!
Nej, jag är inte helt försvunnen från bloggvärlden. Jag bara unnar mig en lugn och härlig semester. Orken har trutit under våren och dessa semesterveckor har varit mer välbehövliga än aldrig förr. Jag tar det mest lugnt och chillar, men energin har knappt ens räckt till att öppna en bok.

Nu börjar dock lusten och orken så smått att återvända så jag ska passa på att njuta riktigt ordentligt denna sista semestervecka så är jag åter igen med nya fräscha inlägg och recensioner nästa vecka. Då också med en kul liten tävling/utlottning!

Ta hand om er!

/Kattugglan a.k.a. Therése