onsdag 22 april 2015

Nina LaCour - Inte vem som helst


En bok jag läste för evigheter sen men inte tyckt till om är Inte vem som helst av Nina LaCour. Märkligt att jag har missat skiva klart det här, inlägget har legat i utkast-mappen ända sen jag läste boken i... ja, närdå? Jag har inte ens skrivit upp den i min läst-lista. Hittade notering om boken i september 2014 så då nån gång i alla fall. Jag minns fortfarande boken i alla fall så något intryck måste boken ha gjort i alla fall. Men ha förståelse för att mina tankar blir lite osammanhängande här och var. Jag tjuvar bokens beskrivning från förlaget för lite vagt är ändå minnet så här ett halvår efteråt.

Colby ska vara roadie åt bandet The Disenchantments under en vecka på sommaren efter gymnasiet. En av de tre bandmedlemmarna är Bev, som han är bästis med i en evighet. Han och Bev ska åka i väg till hösten, alla andra ska plugga vidare på college, men inte de. De ska hänga runt i Europa i ett år. Colby har ägnat oändliga timmar åt att planera året, och han är grymt peppad. Fast det är inte Bev. Hon har ångrat sig, och just när turnén börjar berättar hon att hon sökt in på college istället. Colby är besviken, arg och hjärtekrossad, men han biter ihop, det här ska ju bli en fantastisk sommar.

Om att bli vuxen, om att växa ifrån varandra, om att tvingas inse att vissa drömmar aldrig kommer att bli verklighet, om att gå sin egen väg.


Inte vem som helst utspelar sig bara under några dagar, det är den sista roadtripen innan gänget går skilda vägar. Det är också The Disenchantments första turné och ska sanningen fram är de inte särskilt bra, men vad gör väl det när tjejerna spelar med hjärta och dessutom är snygga? Bev, Meg och Alexa får i alla fall spela klart sina spelningar.

Omslaget lockar med somrig känsla och en lättsamhet så bokens svärta kommer som en positiv överraskning. För det är inte så enkelt som det först framgår. Colbys förälskelse i bästisen Bev är obesvarad och han blir otroligt sårad av att hon ljugit och hemlighållit saker för henne. Relationen dem emellan får sig en rejäl törn när han får reda på sanningen.

Morbror Pete och Colbys pappa spelade också i ett band när de var unga. När ett omslag till en av deras kassettband som Colbys mamma målat hittas som tatuering blir det en jakt för att hitta vem tatueringen tillhör. Plötsligt känns det väldigt viktigt att hitta vem det är som har tatueringen på sig. I början tyckte jag den här delen var helt irrelevant men i bokens slut förstod jag hur väldigt viktigt detta spår var. Jäkligt bra gjort av Nina LaCour måste jag säga.

Bokens karaktärer påminner en hel del om John Greens persongalleri. Jag jämförde många gånger boken med Var är Alaska? och Pappersstäder och det är riktigt bra beröm, tro inget annat. Karaktärerna blir så levande. Bev som täljer små träfigurer av personer och saker de möter på färden – det är hennes sätt att distrahera sig. Colby skissar, favoritmotivet är såklart Bev, vem annars. Bevs nacke, Bevs händer... osv.

Tiden blir lite smått oviss – den utspelar sig i nutid men inslag av förr – freestyle, folkabussen (Melinda, klart den har ett namn) och musikstilen (The Supremes, The Runaways). Samtidigt förstår en att det är nutid den utspelar sig i. Bara det är otroligt snyggt gjort!

Inte vem som helst är min första bekantskap med Nina LaCour men det kommer inte vara den sista!

Titel: Inte vem som helst
Författare: Nina LaCour
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2014-06
Sidor: 293
Adlibris | Bokus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar